Rekviem i Vilette – en modern pusseldeckare

Det här är Ingrid Hedströms 5:e bok om förundersökningsdomare Martine Poirot som är verksam i den fiktiva staden Villette, Belgien. I den här boken så är en stor del av boken förlagd till Bryssel.

Att Ingrid Hedström vurmar för pusseldeckare, och speciellt detektiven Hercule Poirot. är ingen nyhet. Alla böcker i serien har flera referenser till Poirot. Den här boken är starkt influerad av pusseldeckaren med en vink till “Whodunnit-genren” 

Upplägg

Bokens första del utspelar sig i dåtid (1983) och berör ett mord. Nutid är 1995. Det finns en handfull misstänkta med olika personligheter, däribland en ung Martine Poirot som studerar juridik. De misstänkta bor alla i ett studenthem. Alla är något av stereotyper men har mycket mer djup än i gamla pusseldeckare. Polisen anar att fallet är kopplat till “mammamördaren” som hänsynslöst mördar unga blonda kvinnor som har spädbarn. 

Del två börjar 1995 som en traditionell pusseldeckare med en introduktion av en detektiv. Julia Wastia, f.d. notarie för Martine Poirot har precis börjat praktisera på en detektivbyrå i Bryssel när hon får sitt första fall. Därefter är det högt tempo med mängder av fakta och ledtrådar som det var svårt att hålla reda på. Det är tre fall att hålla reda på. Det från 1980-talet, Julias fall och ett trippelmord som Martine undersöker.  Givetvis är de alla tre länkade till varandra…

Härlig härva med mord och mysterier

Jag fick hela tiden bläddra tillbaka för att hitta pusselbitar. Intrigen är inget som Ingrid Hedström kokat ihop på två sekunder det är mängder av pusselbitar som ska ska sättas ihop och bli en helhet. När mördaren presenterades så tänkte jag “Aha det var väl det jag visste!” men sen insåg jag att jag faktiskt hade misstänkt alla mer eller mindre i olika stadier av boken. Alla ruvade på någon hemlighet och hade något motiv…. precis som det ska vara i en pusseldeckare!

Jag tyckte det var skönt att mordmysteriet för en gångs skull inte hamnade i skuggan av spänningen. Alltför många författare idag kan skriva spännande kriminalromaner men få kan faktiskt knåpa ihop ett komplicerat mordmysterium.

Snudd på full pott

Jag kan tycka att pusselbitarna passade lite väl perfekt på slutet och att en del tillfälligheter inte direkt kändes som tillfälligheter, men så är det väl inte helt realistiskt att tre olika fall är sammanlänkade på det här sättet. Det påverkar dock inte slutbetyget!

Ingrid Hedström kan både knåpa ihop en bra mordgåta och göra det spännande. Dessutom så lyckas hon få till  intressanta karaktärer, fint språk,  en detaljrik miljö i ett kontinentalt Europa som, i alla fall för mig, känns rätt exotiskt och nostalgiglimtar från 1980- och 1990-talet.

Gissa om jag gillar det  här! Rekommenderar starkt att ni läser den här och de första fyra böckerna i serien, om ni inte redan gjort det. Speciellt om ni gillar pusseldeckare.

.
Håll utkik för en ev. intervju med Ingrid Hedström!

Kommentering avstängd