Till offer åt Molok av Åsa Larsson

Femte boken om Rebecka Martinsson

 

 

 

Handling

 Jaktlaget i Lainio skjuter en Björn. I björnens mage hittar man en människotumme. Vad betyder det?

Sol-Britt brutalt ihjäl med en grep. Sol-Britt är bara en av många i familjen Uusitalo som mördats eller dött i märkliga olyckor.

Hänger dessa händelser ihop och i så fall hur?

 

 Miljö- och personteckning

 Historien utspelar sig såväl i nutid som dåtid i Kiruna och Kurravaara.

Åsa Larsson är en mästare på att väva in miljöerna på ett mjukt och behagligt sätt.

Händelser, personer och miljöer vävs ihop på ett så naturligt och självklart sätt

att bilder dyker upp i huvudet på mig som läsare utan att jag funderar över saken.

 

De där gubbarna i jaktlaget. Jag känner riktigt hur lössnusen rinner och får skärpa

mig för att inte själv mota bort myggen biter i nacken.

 

Mina åsikter

Om jag gillar Åsa Larssons texter och historier? Jojomensan, visst gör jag det.

Hon har en berättarteknik som gör att känslan av självupplevelse dyker upp.

Jag som läsare befinner mig i händelsernas centrum. Jag lever hennes berättelse.

 

Detta inlägg är publicerat under En bok, Intervjuer och märkt , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.