Lucianas långsamma död

Den argentinske författaren, Guillermo Martínez kom för några år sedan med boken ”Morden i Oxford”, som Erica skrev om tidigare. Om det var en riktigt spännande deckare, så är Lucianas långsamma död betydligt mer. Det är synd att kalla den spänningsroman, även om den faktiskt är spännande.

I grova drag handlar historien om en författare i Buenos Aires som skadat handen och anställer en sekreterare för en kortare period. Denna sekreterare har egentligen sitt arbete hos en mycket framgångsrik författare, Kloster, som är på semester. Flickan, Luciana, hjälper till under en månad, och sedan försvinner hon tillbaka till Kloster igen. Tio år senare söker hon upp författaren igen för att få hjälp. Hon berättar en hårresande och lite bisarr historia, som går ut på att Kloster beställt en mängd mord på hennes närmaste. En efter en dör de. Det hela skulle enligt Luciana handla om hämnd från Klosters sida, för att hon anmälde honom för sexuella trakasserier. Vad är sant i den här historien? Emellanåt verkar Luciana besatt och galen, andra gånger verkar hennes historia helt rimlig. Författaren, som är berättarjaget, tar till sist kontakt med den mystiske Kloster och får höra hans version. Med två sanningar många udda perspektiv och överraskningar trollbinder Martínez mig. Jag kunde inte lägga boken ifrån mig, jag förstod den inte alltid, och nu när jag läst färdigt har jag råkat ut för läsförlamning! Jag vill inte börja på nästa bok, för jag har inte bearbetat denna än! Jag kan inte bestämma mig vems sanning som var ”sann” …

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

3 svar på ”Lucianas långsamma död

  1. Åh, vad jag blev sugen på att läsa den! Men samtidigt är det ju som att få ett myggbett, de där böckerna man fortfarande funderar på vad som egentligen hände.. 🙂

  2. Ååååå jag med! Vill läsa, vill läsa! Men om man riskerar att råkar ut för förlamning efteråt så blir jag nog tvungen att vänta till efter stundande tenta….

  3. Pingback: Deckarhuset.se » Lucianas långsamma död

Kommentarer är stängda.