Höstoffer av Mons Kallentoft

Det här är den tredje boken i serien om Malin Fors. I de två första böckerna tyckte jag om Malin. En frisk fläkt. Efter att ha läst den tredje boken tycker jag inte om henne längre. Hon har alldeles för många komplicerade problem som stjäl fokus från intrigen. Allvarligt talat, behöver svensk kriminallitteratur ännu en alkoholiserad misslyckad olycklig polis? Det var nytt och spännande för ett decennium sedan, nu är det gammal skåpmat. Allt är så svart och eländigt för personerna i den här historien att jag nu gått och dragit på mig en släng av depression.

De tidigare böckerna har haft driv, de har fångat och behållit mitt intresse, men den här historien håller inte ihop. Den har inte, som traditionellt är, en början, mitten och ett slut, den har en hel massa ingångar, men ingen riktig fart framåt. Att historien har ett antal olika jag upplever jag personligen besvärande. Den dödes röst är däremot ett intressant grepp. Det skulle jag vilja se utvecklas.

Jag saknar de välbalanserade historierna som de två första böckerna bjöd på. Gick det för fort att få till den tredje boken? Snälla Mons, du som skriver så bra, låt oss få tillbaka en frisk fläkt i problemlösarens roll, låt den eländiga Malin dö av skrumplever och introducera en ny kvinna! En pigg, glad och lycklig kvinna, och låt dina fantastiska intriger få blomma ut och ta det utrymme de förtjänar i anspråk!  Jag väntar spänt.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

2 svar på ”Höstoffer av Mons Kallentoft

  1. Smaken ar som baken. Laste Mats forsta bok och tyckte inte alls om den sa jag har inte ens laste de foljande bockerna.

  2. Jag håller på med den nu och gillar den inte. Inte än så länge i alla fall men jag har inte gett upp eftersom jag tyckte de två första var riktigt bra. Men nu när jag läst dina tankar verkar det inte bli bättre…

Kommentarer är stängda.