Varg Gyllander – Min är hämnden

Avslut

Under midsommarhelgen hade jag sällskap av Min är hämnden som är Varg Gyllanders femte och sista bok i serien om kriminalteknikerna Pia Levin och Ulf Holtz.

Kidnapningsstory

Handlingen är enkel. Ett barn till en högt uppsatt politiker kidnappas och det finns ett flertal möjligheter. Infekterad vårdnadstvist, maffiakoppling, pedofilspår och politiskt spår. Underrättelsetjänsten verkar också ha med ett finger i spelet, vilket komplicerar utredningen. Maffian och politik hör kanske inte till vanligheten i fall med försvunna barn men vårdnadstvister med föräldrar från olika länder och pedofiler känns i allra högsta grad aktuella. Utöver det tycker jag att Varg har lyckas med den sköra balansgången att skapa en handling som är tillräckligt spännande samtidigt som den är lagom trovärdig.

Pia och Ulf

Jag gillar både Pia och Ulf. De är både aningen stereotyper men samtidigt, det blir aldrig bra när författare försöker slå knut på sig själva för att hitta unika nya karaktärer. Några lyckas, andra inte. Det viktiga är att jag förstår och kan relatera till både Pia och Ulf, eller i alla fall deras handlingar. Det gjorde jag inte riktigt i förra boken så ska du läsa den här boken föreslår jag att du läser åtminstone någon av de andra böckerna i serien först.

Små detaljer

Det är svårt att inte missa kopplingarna Varg gör till sitt eget namn. Vargarna på Skansen är med och  den lilla flickan som kidnappas är klädd i röd kappa… Jag gillar också när författare utnyttjar kända platser/landmärken och i den här boken spelar Kaknästornet en viktig roll.

Framtiden

Med tanke på Vargs unika insyn i polisarbetet, han arbetar som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen, skulle jag önska att han i sin nästa bok (för jag hoppas att han fortsätter att skriva deckare) tog med en karaktär som arbetar med just pressfrågor. Men det kanske blir för nära verkligheten?

 

Här är ett par recensioner av böcker i serien som Mi och jag har skrivit tidigare.

Mi om Det som vilar på botten – nr 3
Sara om Ingen jord den andra lik nr 4

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , , , , , av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 30-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor för tillfället i Örebro. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun men är nu föräldraledig med vår son. Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer.

Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”.

Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning.

Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.