Själakistan

Och så har vackra, intressanta Marstrand knappat in på Gotland när det gäller hemska brott och skumma individer.

Ann Rosmans andra deckare börjar riktigt makabert – en död kvinna hittas vid Offerstenen. En kropp utan huvud. Ett kvinnohuvud utan kropp hittas i en trädgård. Tvärt emot vad man skulle kunna föreställa sig, hör kropp och huvud inte ihop…

Häxprocesser och lajvare, båtliv och lokalhistoria. Det känns att Ann är genuint intresserad av både hembygd och sjöliv. Precis som i debutromanen, Fyrmästarens dotter, flyter historien på av sig själv. Jag sträckläser och hakar inte upp mig någonstans. Början är lysande och slutet…

Miljöer och karaktärer är starka och mycket verkligt uppmålade. En och annan roll känns aningen skissartad, men det är helt ok eftersom i alla fall inte jag har behov av att komma alla personerna lika nära.

Grattis Ann, ännu en kioskvältare skulle jag vilja säga!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Själakistan

  1. Pingback: Deckarhuset.se » Själakistan av Ann Rosman

Kommentarer är stängda.