Själakistan

Och så har vackra, intressanta Marstrand knappat in på Gotland när det gäller hemska brott och skumma individer.

Ann Rosmans andra deckare börjar riktigt makabert – en död kvinna hittas vid Offerstenen. En kropp utan huvud. Ett kvinnohuvud utan kropp hittas i en trädgård. Tvärt emot vad man skulle kunna föreställa sig, hör kropp och huvud inte ihop…

Häxprocesser och lajvare, båtliv och lokalhistoria. Det känns att Ann är genuint intresserad av både hembygd och sjöliv. Precis som i debutromanen, Fyrmästarens dotter, flyter historien på av sig själv. Jag sträckläser och hakar inte upp mig någonstans. Början är lysande och slutet…

Miljöer och karaktärer är starka och mycket verkligt uppmålade. En och annan roll känns aningen skissartad, men det är helt ok eftersom i alla fall inte jag har behov av att komma alla personerna lika nära.

Grattis Ann, ännu en kioskvältare skulle jag vilja säga!