Sandheden om Alligatoren av Massimo Carlotto

Så har Carlotto äntligen nått norden! Danskarna har plockat upp denna enkla, raka

spaghetti noir roman av en minst sagt annorlunda deckarförfattare.

 

För er som kanske inte hört talas om denne spektakuläre författare kan jag berätta att Carlotto under sin studietid anklagades för ett mord han inte begått. Mordet på hans flickvän och studiekamrat vid universitetet. Han gick i landsflykt och gömde sig i både Frankrike och Mexico. I Mexico greps han så 1976 och fördes tillbaka till Italien där han arresterades och fängslades.

 

Inte förrän 1993, efter ett ingripande av den italienska presidenten benådades Carlotto och släpptes fri. Sedan dess har han arbetat som kriminalförfattare och skrivit både romaner och artiklar i tidningar.

 

Första gången jag läste Carlotto var under en semester på Sardinien, jag läste då Il fuggiasco (Den flyende) med hjälp av min skolspanska och en engelsk-italiensk ordbok. Detta var nu ingen deckare, även om den var spännande, det var en självbiografisk kriminalhistoria.

 

Nu har jag läst den första boken om Carlottos privatspanare från undre världen, Alligatorn, och förstår att denna råa, grymma men raka och enkla historia måste ha sin upprinnelse i något annat än en blomstrande fantasi. Miljöerna är nakna och kala, karaktärerna desto mustigare. Det handlar för Massimo Carlotto inte så mycket om att linda in och mjuka upp, som att förmedla ett budskap.

 

I korthet handlar historien om Marco Buratti, Alligatorn kallad, och hans polare Beniamino Rossini som lärt känna varandra i fängelset. De är ett annorlunda radarpar, som inte viker av från den lagda rutten för att det eventuellt kan tänkas irritera något gäng gangsters. De jobbar på att ge sin döde fängelsekollega upprättelse, eftersom de inser att han troligen är lika oskyldig som han envist hävdat, trots att alla bevis entydigt pekar åt hans håll.

 

Alligatorn och Beniamino vandrar både bildligt och bokstavligt över lik för att gräva fram sanningen, och efter diverse former av grus i maskineriet och pinnar i hjulen hittar de med mindre vedertagna metoder fram till sanningen. En sanning vars bevisning godtas i deras egna kretsar, de undre, men som knappast skulle accepteras av ”normalbefolkningen”.

Rättvisan är skipad, med eller utan ny rättegång.

 

Kom igen nu, svenska förlag, ge oss lite spaghetti-noir på vårt modersmål också, så vi slipper gå omvägen med ordböcker eller luddiga kunskaper i våra grannländers språk!

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Sandheden om Alligatoren av Massimo Carlotto

  1. Du läste mina tankar! Se senaste Facebook-inlägget. Svenska förlag borde ta in lite fler utländska författare!

Kommentarer är stängda.