Under pseudonymen Barbara Vine skriver en av mina absoluta favoritdeckarförfattare, Ruth Rendell, psykologiska spänningsromaner. Lögnernas labyrint, eller ”The Minotaur” på originalspråk, får mig att tänka i banorna – grekisk mytologi – Minotaurus labyrint. Precis som gamla Ruthan tänkt sig, får man anta. Romanerna som skrivs under pseudonymen Barbara Vines handlar alltid om England för många herrans år sedan, samtidigt som berättarjaget utgår från nutid.

I Lögnernas labyrint har Kerstin Kvist från Lund börjat arbeta som sköterska hos den märkliga familjen Cosway i den minst sagt ruggiga herrgården Lydstep Old Hall, i en avkrok på engelska landsbygden. Änkan, mrs Cosway, bor i huset tillsammans med sina tre ogifta döttrar, som alla dansar efter moderns pipa. Det framgår snart att det finnas en fjärde dotter som gift sig till en förmögenhet och därmed tagit sig ur moderns klor. Denna dotter visar helt öppet sitt djupa förakt för sin mor och sina systrar. John, sonen i huset och Kerstins patient, är en inåtvänd och sorglig uppenbarelse i fyrtioårsåldern som trots att han efter faderns död är den rättmätiga ägaren till kråkslottet hålls bedövad och mentalt labil med starka mediciner. John anses på bygden vara schizofren och allmänt galen, något som Kerstin undan för undan börjar ifrågasätta.

Fru Cosway är mycket besviken och arg över sin döde makes testamente och smider till Kerstins förskräckelse planer på att få John inspärrad på mentalsjukhus för gott. Men…

Romanens tema och ledord är helt klart hämndlystnad, avund och galenskap.

Jag kan tänka mig att blodtörstiga, actionberoende deckarläsare möjligen finner historien seg och långdragen. Själv tycker jag att den har allt en god deckare bör!