Patienten, av P D James

Äntligen! Nu har P D James Patienten kommit, och jag kastar mig över den. Denna gamla dam skriver spännande historier, med helt otroliga miljöskildringar och personteckningar. Jag tröttnar aldrig på hennes förmåga att förmedla stämningar. Men- min motvilja mot ”serier”då? Med Adam Dalgliesh är det annorlunda, vi är kompisar sedan många år.

Denna klassiska engelska deckare av gammal god modell börjar med att den illa beryktade undersökande journalisten Rhoda Gradwyn skriver in sig för att efter mer än 30 år ta bort ett vanprydande ärr i ansiktet. Operationen går fint, men morgonen efter hittas Rhoda död. Mördad. Handlar det om Rhoda, verkligen? Visserligen hade hon trampat på många ömma tår genom åren, men…När ytterligare ett mord sker, både klarnar och trasslar det till sig för AD och hans kollegor som motvilligt kallas in för att utreda mordet vid den berömda platstikkirurgen Chandler-Powells exklusiva privatklinik på godset Cheverell Manor i Dorset.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.