Påskkrim!

Det verkar som om att våren kom med påsken i år! I mitt påskägg till er finns en recension av debutanten Åsa Leijons – Drunkna tyst. I mitt eget påskägg ligger Camilla Grebes senaste bok – Alla ljuger som jag kommit halvvägs i. Sen hade hoppats på att hitta Kristina Agnérs debutdeckare – Var inte rädd för mörkret. i brevlådan men den hade tyvärr inte kommit än.

 

Drunkna tyst

Jag tycker mig se en trend i att många av de nya deckare som kommit har sin placering på landet eller bruksorter. Till exempel Lina Bengtsdotter som präglats av sin uppväxt i Gullspång eller Stina Jackson med sina böcker om den Norrländska landsbygden. Kristina Agnérs bok utspelar sig i Småland där hon har sina rötter.  Lägg sen på lite psykisk ohälsa på det och lite hopp i tiden så har vi ett recept som verkar fungera.

 

Det tog mig ett tag att läsa Drunkna tyst. I vanliga fall så brukar jag mäta hur bra jag tycker boken är i hur snabbt jag läser den men sen kan det ju tillkomma hinder. Som att vardagslivet pockar på med diverse saker och små kriser som måste gå före bokläsandet.

 

Handlingen utspelar sig på den uppländska landsbygden i mitten av 80-talet 1 år efter att Minnas älskade storasyster Jannica försvunnit och allt blev kaos. Eftersom ingen kropp har hittats har varken familjen eller byn fått någon ro och hemligheter och misstänksamhet ligger och gror mellan gårdarna. Vad gjorde och visste Jannica som hon inte borde innan hon försvann? Minna och flera med henne fladdrar runt i trakten, rastlösa, sökandes och olyckliga. Ingen orkar ta tag i något någonstans. Känslan är att något snart kommer att explodera, och det gör det. Det här är rakt av en tragedi och en bild av ett inskränkt bysamhälle där man håller käft, är lojal och står ut – tills det tar stopp.

 

Till skillnad från Lina Bengtsdotter som trots en smått dyster bild av landsbygd/bruksort ändå förmedlar en kärlek till platsen så hittar jag inget här och jag tror det är det som skaver. Det blir för mycket negativt. Att en familj är i kris och att det finns psykisk ohälsa runt omkring köper jag, men i varje familj? varenda vuxen och ungdom över 12? Hade Åsa Leijon klämt in 1 eller 2 normala människor i boken hade den nog tilltalat mig lite mer men gillar man en spänningsroman med mycket psykologi, misär och lite 80-talsnostalgi så varsågod!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.