Någon att lita på av Hans-Olov Öberg

 

Detta är andra boken om Elias Fagervik och polisinspektör Benny Modigh, den första, Djävulens tonsteg, kom ut i fjol.

Någon att lita på utspelar sig under 80-talet och Elias som bara var en liten grabb i första boken (som utspelade sig på 70-talet) har nu blivit en ung man.

Rent ”handlingsmässigt” är detta en helt fristående bok. Istället för att spinna vidare på handlingen från första boken har författaren valt att spinna vidare på karaktärerna. Vi får alltså veta hur händelserna i första boken har format huvudkaraktärerna som människor (Lysande!)

 

Handlingen

En ung flicka förs in på akuten i Västerås. Hon är svårt misshandlad och våldtagen. Polisen står handfallen och utan spår. Men Någon har hittat flickans dagbok på lasarettgolvet.

Ett par dagar senare landar ett brutalt och utstuderat misshandelsfall på chefen för våldsroteln, Benny Modighs, bord. En lovande fotbollsspelare har hittats bakbunden och kastrerad och det är bara början.

Utredningarna av våldtäkten och misshandeln löper parallellt men snart står det klart att Någon ligger steget före polisen. Någon är ute efter att hämnas i en råttans lek med katten.

(Snodde förlagets beskrivning av handlingen. Den är klart bättre än mina egna försök att kondensera ner historien utan att avslöja för mycket.)

  

Nästan ingen likhet med första boken

Det finns inte många likheter mellan Djävulens tonsteg och Någon att lita på och det är inte bara för att de utspelar sig under olika årtionden. Första boken var en jordnära ”liten” historia, medan uppföljaren (precis som åttiotalet) är halvt upp i det blå. I Någon att lita på blir vi serverade en raffinerande historia med enormt driv. De dryga 200 sidorna avverkas snabbt! (Guldstjärna till redaktören! Här finns det inga som helst onödiga avstickare från handlingen)

 

Dexter-vibbar

När det kommer till grundhandlingen kan jag inte låta bli att dra vissa paralleller med tv-serien Dexter (som jag bara har sett första säsongen av). De är långt ifrån kopior av varandra men själva upplägget har vissa likheter.

Någon att lita på handlar på sätt och vis om gränsdragningen mellan hämnd och straff. Finns det omständigheter som kan rättfärdiga att man tar lagen i egna händer? Vad är rätt och vad är fel? Men den stora frågan är kanske: Vem hejar du på i denna bok?

 

Rekommenderar

Driver man en sajt som Deckarhuset är den absolut vanligaste från man får ”Så kan du rekommendera en bra deckare?” En av de rekommendationerna jag brukar ge är just Djävulens Tonsteg. Nu får jag även lägga till uppföljaren (även om jag gillar första boken lite bättre). Denna serie är dock riktigt bra deckarunderhållning! Läs! 

3 Kommentarer

  1. Pingback: När recensionerna trillar in… « På första tillslaget

  2. Hej! Här var ju boken/författaren du berättade om! Ska hitta den andra också och checka in. Gillar ju faktiskt deckare bäst! Trevligt att träffas idag!
    //Hunden

    Anmäl!

    19 september 2012 21:55

  3. Ja, tänk vilka roliga människor man kan möta i trappen! 🙂

    Den första boken är precis släppt på pocket (heter Djävulens tonsteg)

    Anmäl!

    19 september 2012 22:05

    Joachim

    Joachim