Djävulens tonsteg av Hans-Olov Öberg kan vara årets bästa deckare…

Djävulens tonsteg utspelar sig i Västerås i slutet av 1978 (vilket av en slump råkar vara när jag föddes). 

Jimmy, en pojke som är medlem i den lokala gosskören, försvinner spårlöst en kväll precis innan en repetition. Morgonen efter hittas han brutalt mördad i trappan till körläktaren inne i Domkyrkan. 

Vem kan ha gjort det? En galning, en skolkamrat som var avundsjuk på Jimmys talang? Eller kan det vara så att pojken hade kopplingar till den undre världen!?

Polisen har inte så mycket att gå på. Polisinspektör Benny Modigh får dock hjälp från oväntat håll, både från en journalist (Annelie Fri) och från en av den mördade pojkens skolkamrater (Elias Fagervik).

Jordnära

Om jag var tvungen att beskriva boken med ett ord så skulle det bli jordnära. Djävulens tonsteg är på sätt och vis väldigt enkel, men varför krångla till det!? 

De avsnitten då vi får följa unga herr Elias Fagervik (minns jag rätt gick han i 6:an) känns väldigt äkta och bidrar dessutom till att skapa en väldigt originell stämning, vilket verkligen får historien att sticka ut ur mängden.

Sedan har jag inte läst många böcker där författaren lyckas göra en redan bra bok bättre med de tio sista raderna. Wow! 

Högsta betyg

Nu ger vi ju inte ut betyg här på Deckarhuset, men om vi hade gjort det skulle denna klart fått högsta betyg!

Jag sparar dock det bästa till sist. Djävulens tonsteg är den första, fristående delen i en trilogi 😀 #DetKommerMera 

4 Kommentarer

  1. Jag blir grymt sugen på att läsa. Måste ta mig till de där sista 10 raderna.

    Anmäl!

    28 augusti 2011 13:50

    Erica

  2. Pingback: Releasefest för Djävulens tonsteg | Annika Koldenius

  3. Pingback: Deckarhuset.se

  4. Pingback: Ny deckare: Djävulens tonsteg | Annika Koldenius