Mulholland Drive

Jag måste erkänna att jag inte sett Mulholland Drive förrän nu i helgen och så här i efterhand vet jag inte riktigt var jag ska börja… Filmen är klart surrealistisk och man vet inte riktigt vad som händer eller när, men på något konstigt sätt knyts det (nästan) ihop på slutet. Eftersom jag hört mycket bra om filmen innan jag såg den tänkte jag under filmens första hälft ”Kejsarens nya kläder, folk kan inte på allvar tycka att det här är bra!” men mot slutet kände jag hur jag började svänga. Så här några dagar efteråt känner jag att jag fortfarande inte släppt den helt, den är fortfarande med mig – och då har den ju definitivt något! 🙂 Sammanfattningsvis ingen slöfilm att kolla på när hjärnan går på halvfart men klart sevärd då den skiljer sig från andra filmer.

2 svar på ”Mulholland Drive

  1. Vet inte om jag kan hålla med om att allt ”nästan” knyts ihop i slutet… jag var mäkta förvirrad efter jag såg denna. Men den var ändå sevärd på nått sätt.

  2. Knöts ihop på traditionellt sätt gjordes den ju definitivt inte, men det blev ändå någon sorts helhet i slutet, tyckte jag. Några detaljer förstod man inte alls, andra förstod man fast de inte var riktigt riktiga, om man säger… Och precis det där är min känsla också: ”Sevärd på något sätt” – kanske mest för att det är en ovanlig film?

Kommentarer är stängda.