Mörkrets alla färger

En man hittas hängande i ett träd ute i skogen och man antar att det är fråga om ett självmord. Något senare finner man mannens älskare ihjälslagen i sitt hem. Polisen arbetar utifrån teorin att ett bråk urartat och fått ett olyckligt slut med följden att mördaren sedan tog sitt eget liv. Kriminalkommissarie Alan Banks är dock inte nöjd med den lösningen. Hans fantasi vandrar iväg och när han upptäcker att den mördade mannen arbetade som spion åt MI 6, anar han att det finns något annat i bakgrunden. Det dröjer inte lång tid förrän utredningen stöter på patrull. Mord följt av självmord anses vara lösningen och fallet avslutas. Men Banks ger sig inte och tillsammans med kollegan Annie Cabbot fortsätter han utredningen i hemlighet. Snart inser han dock att någon är honom på spåren. Människor i hans närhet får obehagliga hot av personer som tycks arbeta för rikets säkerhet…

Visst låter det ganska spännande?

Jag brukar normalt vara ett stort fan av Peter Robinson och rekommenderar honom till höger och vänster. Men efter att ha läst den här boken är jag en smula besviken. Efter den dundrande inledningen som lovade så mycket känns det som att dramatiken tvärnitar. Intrigen har all potential för att kunna vara spännande, men den får mig inte att fastna. Boken känns inte lika genomtänkt som de jag tidigare läst och beundrat, och jag får på något sätt känslan av att det här är en mellanbok, en transportsträcka. Slutet var, utan att avslöja någonting, ett riktigt magplask. Nu måste det hända någonting exceptionellt med Alan Banks och hans team för att jag inte ska tappa intresset.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Erica. Bokmärk permalänken.

Om Erica

Namn: Erica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 26

Om mig: Är ursprungligen från Gävle men flyttade till Stockholm för några år sedan då jag började plugga. Studierna tar ganska mycket tid men jag försöker klämma in en skönlitterär bok så ofta jag kan. Började läsa deckare på allvar när jag gick i 4an och har sedan dess hållit fast vid att Agatha Christie är "the queen of crime". Favorit bland deckarförfattare: Agatha Christie och Reginald Hill

Gillar framför allt denna typ av deckare: Pusseldeckare

4 svar på ”Mörkrets alla färger

  1. I normala fall tycker jag väldigt mycket om Robinsons böcker, men den här var – precis som du säger – ett magplask och en enorm besvikelse.

  2. NEJ! Säg inte så där!!!… Jag hade ju tänkt ta med mig denna på flyget :/ Får ta en chansning på en debutant istället, Löparen av Pontus Wikner.
    (jag vet att det finns de som tar med sig en hel resväska när de ska ut och resa… jag är inte en av dem… tar alltid med mig en bok för resan dit och så brukar jag köpa en för resan hem)

    Erica, Annika: Tycker ni att man gör bäst i att helt skippa Mörkrets alla färger, eller ska man ta sig igenom den ändå?

  3. Sorry Jocke…

    Jag tycker nog att du kan läsa boken… någon gång… jag har så här i efterhand googlat boken och då hittat en hel del positiva reaktioner på den. Konstigt…

  4. Pingback: Deckarhuset.se » Bad boy

Kommentarer är stängda.