Morgongåvan av Susanne Boll

Morgongåvan

Historien berättas genom snabba inblickar i de olika karaktärernas liv. Boken innehåller ovanligt många karaktärer, men författaren lyckas väldigt bra med att särskilja dem. Jag blandade inte ihop karaktärerna en enda gång, trots de snabba klippen!

Handlingen

Då handlingen byggs upp av korta inblickar i karaktärernas liv är det väldigt svårt att kort sammanfatta handlingen. Huvudhistorien handlar dock om Jonas, en ung man med svåra psykiska ärr från sin barndom, och Nathalie, en ung kvinna som försöker hitta sin plats här i livet.

Jonas är sedan länge intresserad av Nathalie, problemet är bara att hon inte ens vet om att han existerar. Han smider därför en plan för att ”fånga” henne, han ska ge henne en otrolig morgongåva.

Det låter ju som en ganska gullig historia!?… Men Jonas är dock inte helt ”frisk i huvudet” och det visar sig snart att Nathalies liv svävar i fara…

Min åsikt

Jag gillade sättet historien berättades på, det kändes nytt och fräscht. Boken är dock på tok för kort! Det känns som om man inte riktigt hinner lära känna alla karaktärerna ”på riktigt”. Hade boken varit längre så tror jag dessutom att historiens alla trådar, som är väldigt snyggt ihopknutna, blivit mer trovärdiga. Nu kan istället en del av trådarna kännas något osannolika. 

Graden av spänning är det dock inget fel på! Andra halvan av boken är av typen fullt ös medvetslös! 

Läsvärd!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.