Mord för mord – Simon Kernick

Den håller högt tempo, är hård, tuff och enkel. Handlingen i korthet går ut på att fd legosoldaten Iversson erbjuds $ 5000 av Roy Fowler, ägare till nattklubben Arcadia.

Det enda han behöver göra är att agera livvakt när Fowler ska träffa ett par affärsbekanta som eventuellt ska köpa klubben av honom. Iversson som har sitt eget vaktbolag tillsammans med en kollega blir frestad av de snabba pengarna, trots att magkänslan tydligt signalerar trubbel. Iversson och hans kollegor tar sig motvilligt an uppgiften och givetvis går det snett mer eller mindre omgående. Iverssons två kollegor mördas och vi har kastats in i en rå historia i ett rasande tempo…

Den här delhistorien tvinnas sedan runt romanens andra tråd, om Kriminalinspektör Gallan som landat med ett misstänkt dödsfall, förgiftning genom ormbett.  Det är en av dörrvakterna på nattklubben Arcadia som råkat illa ut. Det finns inte många ledtrådar, men de få som ändå vaskas fram, får omedelbart sällskap av nya dödsfall. Vi tillåts hela tiden se historien ut båda vinklarna medan Iversson och Gallan sörplar i sig av spagettin i tallriken, och först i slutet inser att de sitter med var sin ände av samma spagettitråd. Konfrontationen leder till …

Kernick skriver lättläst och rent. Det finns inga ord som historien hakar upp sig på, inga skumma vändningar som avleder och inte heller några icke uppföljda döda stickspår. Rent och snyggt och mycket spännande. Det är också trevligt att han avpoletterat antihjälten Dennis Milne från de tidigare två romanerna, Handel med döden och En bra dag att dö, och bytt ut persongalleriet. Det ger iallafall jag extra poäng för!

.

Läs även:

Intervju med Simon Kernick

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.