Mis bravader: Jag – En skata

Vi ska renovera vårt gamla skånehus, vi.

Det kräver bland annat att vi i första skedet behöver tömma hela övre plan, ca 100 m2, på ALLT. Jag har i det längsta försökt inbilla maken att det är gjort i en handvändning.

.

Samlare

Nu är det inte så att jag samlar på allt. Icke. Bara gjutjärnskaminer, gamla strykjärn, nakterhus från stora båtar och svenskt 1800-talsporslin. Förutom böcker alltså.

Kaminerna var lätta att flytta (hmmm….) och det andra också. Förhållandevis.

När vi kom till bokhyllorna och lådorna och staplarna av intressant litteratur tog det tvärstopp.

OJ!! DEN har jag inte sett på länge, konstaterar jag varje kvart ungefär, varpå jag bara måste bläddra lite…Efter tre timmars jobb har maken tröttnat och återgått till att rätta matteprov.

Själv sitter jag kvar på stengolvet och funderar…visst fick jag den här av en kamrat när jag gick på gymnasiet?… Jag plockar fram en penna och börjar notera när och av vem. Och vips är klockan midnatt.

Maken ansluter sig ånyo och river hänsynslöst runt bland mina guldkorn.

.

Allersromaner

”Men duuuu – allvarligt talat – 267 st gamla Allersromaner? Du som inte ens gillar den typen av böcker? Måste vi spara dem? Japp. Jag fick dem av min gamla faster och hon är DÖÖÖÖÖD nu, du.

Jag hittar några trevliga förstautgåvor av värde. Och några utan. Det tar tid, det här…

Klockan tickar och snart kommer hantverkarna för att riva hela våningen och ta upp fönsterkupor på flera ställen i taket… = HÅL i taket. Snart… Mycket snart…

.

Kort triumf

Maken tjatar vidare… Duuuu.. ”Lilla boken om sängkvalster” DEN kan vi väl slänga?

Är du GALEN – tänk om någon av ungarna blir allergisk då kommer du att vara GLAD att vi sparade den! Triumferade jag.

Triumfen blev kortvarig.

Älskade vän – minstingen flyttade hemifrån för TRE ÅR SEDAN…

Himla tur att han efter många års äktenskap känner sin Pappenheim… Maken ger upp. Hustruns samlargen kommer trots allt i direkt nedstigande led från någon gammal skata…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

4 svar på ”Mis bravader: Jag – En skata

  1. Hahaha!
    Pojkvännen läste just inlägget och kommenterar försiktigt att han faktiskt kan känna igen sig i en del av konversationerna. Jag nickar till bifall och konstaterar att i vårt fall är det han som är skatan.

  2. Skrattar så jag kiknar när jag kommer till Hon är dööööd nu. Jag körde faktiskt med den en gång. Då rörde det sig om ett fult köksbord som jag då inte ville göra mig av med. Det har jag fått äta upp nu visserligen då jag tröttnat på det för länge sen men varje gång jag tar upp frågan lite fint så får jag höra -men det kommer ju från din farfar och han är ju dööööd.

Kommentarer är stängda.