Millennium-trilogin

Nu har det gått ett par dagar sedan jag avverkade Luftslottet som sprängdes. Saknar redan hela Millenniumvärlden. Samtidigt känns det ganska skönt att veta att serien för alltid kommer att sluta med LSS. Finns inget värre än när en fortsättning skapas enbart för skapandes skull.

 

Lite kort om böckerna

Män som hatar kvinnor var en väldigt bra deckare, men enligt mig seriens svagaste bok.

I Flickan som lekte med elden hände det något. Storyn blev djupare och samtidigt mörkare… Finns lite paralleller med Star wars filmerna tycker jag. Första Millenniumboken (precis som första Star wars-filmen) är relativt fristående och skulle fungera helt själv, utan någon fortsättning. Andra Millenniumboken (precis som andra Star wars-filmen) det vill säga akt II är endast till för att sätta våra hjältar i så mycket trubbel det bara går (jämför Han Solos öde i Imperiet slår tillbaka med en av karaktärernas öde i FSLME)

Akt III –Finalen- kom med Luftslottet som sprängdes. Precis som med Star wars-filmerna är akt III enligt mig den starkaste delen av historien. Säger inget mer om den.

 

Trotts att jag älskar böckerna finns det 3 saker jag inte gillar med dem:

1) Det jag har svårast för är Paulo Robertos ”medverkan” i böckerna. Har lite svårt för den människan. Det var dock ganska lätt att lösa mitt lilla problem. Jag byte helt enkelt ut hans namn mot Robert inne i mitt huvud och låtsades att han var en helt annan person.

2) En viss ”lite originell” sexuell relation. Den går ibland under benämningen ”occasional lover” i böckerna… Svårt att se att det skulle fungera i verkligenheten…men men…

3) Böckerna känns lite väl ”röda” på sina håll.

Har du inte läst dessa böcker ännu tycker jag du ska göra det nu!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.

2 svar på ”Millennium-trilogin

  1. Läste att anledningen till K.B.s underliga förhållande med E.B. var att understryka KBs roll som en manlig slampa och bimbo

  2. Jag har nog varit och läst på samma ställe (gissar att du menar brevväxlingen mellan Stieg och bokförlaget… den går att läsa på http://www.stieglarsson.se) Vad jag kommer ihåg så stod det väl inte direkt att occasional lover grejer kom till för att göra ”KB” mer slampig. Men Stieg såg honom uppenbarligen som en liten slampig manlig bimbo.

Kommentarer är stängda.