Little Faith av Michael Simon

Av någon anledning har inte Michael Simons böcker fått mycket uppmärksamhet här i Sverige. Hans första två böcker; Dirty Sally och Sweet Virginina (Body Scissors är originaltiteln) finns på svenska. Jag hittade dem av ren tur på mitt lokala bibliotek och jag blev helt uppslukad så fort jag började läsa dem. De har en mörk ton i sig och mest intressant är att handlingen utspelar sig på 1980-talet.

Handlingen

Little Faith utspelar sig några år efter Sweet Virginia. Det är 1995 i Texas, USA, och Dan Reles (från de förra böckerna) utreder mordet på den före detta barnstjärna, Faith Copeland. Dan Reles är lite av kårens ”svarta får”; han är född i New York och judisk, så han står ut som ett moln på en klarblå himmel. Faith är en flicka med stora bekymmer. Eftersom hon är en numera avdankad barnstjärna så står hon utan inkomst och framtidsvisioner. Hon är inte längre söt utan en mer vardaglig 16-åring.

Storyn är actionfylld och mycket spännande. Det är inte lätt att räkna ut vad som kommer att hända härnäst och som ni förstår så gillar jag det. Det är mycket som händer till höger och vänster men det blir ändå inte rörigt. Det kan underlätta om man har läst Dirty Sally och Sweet Virginia tidigare eftersom lite av händelserna som utspelades i dem omnämns i Little Faith.

Berättarteknik

Men vad är det här? Jo, jag tänkte att det kanske skulle vara intressant för er att läsa lite om narratologi eftersom just den biten är intressant i den här boken. Narratologi handlar alltså om ”berättarrösten” i boken. Jag vet inte hur många av er som tänker på hur en handling berättas, jag vet att jag sällan reflekterade över det innan jag började ta kurser i litteraturvetenskap. Den vanligaste varianten är att en berättelse berättas från en tredje persons synvinkel, någon som ser och hör allt, även karaktärernas känslor och tankar. Det andra är första person perspektivet; ”Jag gick på gatan när…” I Little Faith hittar vi båda varianterna; vissa kapitel berättas ur ett tredje persons perspektiv medan andra kapitel berättas av Reles själv. Jag gillar den här kombinationen eftersom det ger texten mer dimensioner.

Det här kan ju vara lite onödig information men det kan vara intressant för er som gillar att verkligen dissekera texter.

Mina slutliga tankar

Jag gillade verkligen Little Faith och jag måste verkligen läsa om Dirty Sally och Sweet Virginia. Men först ska jag ge mig i kast med Last Jew Standing som är Michael Simons fjärde bok i samma serie.

Stilen är som sagt mycket mörk och den påminner om Dennis Lehane (en annan författare vars böcker jag också verkligen gillar). Det finns ett sorts mörker i dem, ett gäckande ”noir”. Karaktärerna är inte perfekta utan de har sina svagheter och fel. Men på något sätt så gör det att läsaren har lättare att sympatisera med dem.

 Uppdaterat med bild!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt av Veronica. Bokmärk permalänken.

Om Veronica

Namn: Veronica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 32

Om mig: För närvarande student. Har precis avklarat tre terminer engelska och nu är det svenska som gäller. Har siktet inställt på på Uppsalas översättarutbildning och hoppas på att en dag kunna översätta lite litteratur (gärna deckare då förstås). Förutom att läsa deckare (och skräck) så tittar jag gärna på film även om jag märker att min smak blir mer och mer särpräglad för varje år.Tycker även om att pyssla med mina krukväxter och mina naglar (men inte samtidigt). Har även en liten personlig blogg som är tillägnad nagellack.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Faktum är att jag tycker om de flesta typer av deckare men förmodligen helst de som får mig att tänka och gärna ha en liten skruv. Jag tycker om att bli förvånad när jag läser. Favoriterna är Mo Hayder, Belinda Bauer och Andrew Taylor. Men jag ser även fram emot nya böcker av Elizabeth George, Minette Walters (nu var det allt bra länge sedan!) och Val McDermid.