Läskramp och förlösande alster

 

Läskrampen efter mötet med Luciana har släppt. Igår kväll vid åttatiden. Och då blev det bråttom att hitta en ersättare. Företrädesvis en diametral motsats till Lucianas långsamma död, så att efterdyningarna får lägga sig ostörda.

Ibland känner jag mig lite stressad av att ha en stapel olästa böcker här och där i huset, men just igår var det lysande! Efter moget övervägande tog jag tag i Maria Ernestams Alltid hos dig.  Om just detta val var så klokt är tveksamt. Jag läste och läste och läste… Det här är en helt ny sida av Maria Ernestam! Boken är i och för sig spännande, men det är ingen deckare. Det är en mjuk och varm människoskildring. Ett släktöde i generationer som utspelas främst på Marstrand. Underbart språk, härligt precis och vasst. Jag undrar om det inte drar ihop sig till Maria bästa…

 

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.