Ingrid Hedströms Madam Poirot

I våras kom den senaste i raden, Rekviem i Villette , av böcker med den kvinnliga undersökningsdomaren Martine Poirot ut i handeln.

Jag har haft den ligga till sig på mitt nattduksbord och nu i julhelgen var det till slut dags.

 

Vi kastas här in i ett drama där mammor med spädbarn mördas på de mest gruvliga vis.

Uppblandad med lite terrorism, såväl höger som vänster, och historien håller mig bunden till dess jag läst sista sidan.

 

Jag erkänner gärna att den första boken om Mme Poirot, Lärarinnan i Villette,

Inte gjorde något som helst intryck på mig, men det har ändrats drastiskt. Nu när vi nått bok nummer fem är jag fast.

 

Vad är det då som gör att jag, trots motsträvigheten i början, dras till Hedströms böcker? Det finns ett klart och tydligt svar på det, faktiskt. Pålästheten!

 

Inte bara att författaren kan sina fakta på djupet, det kan bli torrt som snus, utan också att ett genuint intresset för det hon skriver lyser igenom. Hedström

Lyfter frågor och ger oss en historia som hon själv brinner för, och det slår

igenom.

 

Vi är många som tröttnat på de svenska skärgårdsmorden som påminner mer om löpandebandproduktion än något en duktig författare berättar ur fantasi och hjärta.

Den senaste eländigheten är väl Fjällbackamorden på tv. Herrejisses, låtom oss slippa! Ska vi ha ett svenskt skärgårdsmord på tv så ge oss Ann Rosmans, ur hjärta och historiskt intresse, intressanta historier med grund och inspiration ur faktiska händelser i gamla tider.

 

Jag skulle gärna se en spelfilm grundad på Hedströms böcker om Villette.

Varför inte t ex bok nummer fyra, Blodröd måne över Villette?

 

Kan ni se framför er hur kameran zoomar in på Istanbul, på stationsområdet, på det raddiga gamla slitna tåget som kallas OrientExpressen? Vi ser hur Madam Poirot och hennes svenska svärmor går ombord…

Nåja, kanske får vi låta någon som arbetar med filmmanus ta vid där … Varsågod, ni har de första minuterna klappade och klara!

 

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Böcker och märkt , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Ingrid Hedströms Madam Poirot

Kommentarer är stängda.