The Oxford Murders – Filmen

Denna film från 2008 med Elijah Wood i huvudrollen har recenseras tidigare här på Deckarhuset. Erica gillade den inte alls och Sara gav den knappt godkänt. 

 

Förvånad

Jag blev därför både förvånad och glatt överraskad när jag själv såg den i går. Jag tyckte det var en helt ok film! Inget mästerverk men ändå klart underhållande.

Jag kan dock hålla med om att första halvan är mycket starkare än den andra halvan. De lyckas nämligen bygga upp en väldigt tätt, ruggig stämning i första halvan som dessvärre försvinner någonstans i mitten av filmen. Elijah Wood lyckas inte heller helt övertyga som ett matematisk geni, han är ingen katastrof i rollen, men långt ifrån bra.

 

Handlingen

En utbytesstudent, Martin (Eliah Wood), kommer till Oxford för att arbeta på sin doktorsavhandling. Hans dröm är att få den något underliga professorn Seldom (John Hurt) som sin handledare. Martin har länge haft Seldom som någon slags idol och han blir även inneboende hos en äldre dam (och hennes dotter) då hon är vän med Seldom.

Martin lyckas dock inte så bra med att få kontakt Seldom, i alla fall inte förrän han en dag möter honom i dörren till den äldre damens hus. När de sedan kommer in finner de henne mördad och nu börjar jakten på en mördare som har en tendens att lämna en rad med matematiska gåtor som ledtrådar efter sig…

 

Tidigare på Deckarhuset:

Erica om samma film…

Sara om samma film…

Erika om boken filmen bygger på…

Detta inlägg är publicerat under Film/Tv av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.