Halsbrytande triangeldrama med ofrivillig isolering

Djävulen hjälpte mig – Caroline Eriksson

Att basera en berättelse på ett triangeldrama har gjorts i alla tider och har även varit motiv till otaliga mord. Även i denna berättelse står ett ovanligt men verkligt triangeldrama i centrum, och nog överträffar sanningen dikten. Men det är paradoxalt med tanke på att det är just en uppdiktad berättelse av en verklig händelse, om än med påtaglig känsla för det grymma som förekommer i människans natur. Knapphändigt har jag fått beskrivet hur det ser ut i Yngsjö inne på Möllegården, och ändå kan jag den utantill som om jag växt upp där själv. Gården är för mig lika verklig som ångesten som finns inbäddad i dess väggar. 

 

Scener från domstolen varvas med vad som kanske hände de där sista månaderna, fram till de sista timmarna, i Hanna Johansdotters liv. Det är hopplöst att stå vid sidan av när hemska saker sker och då och då när jag läser vill jag ropa rakt ut: ”Akta dig!” som om jag såg en skräckfilm men det är lika meningslöst som det är fånigt. Obönhörligen går denna historia till slakt.

 

”_jag kommer aldrig att låta Per lämna Möllegården, bara så hon vet. Vi stannar här tills döden skiljer oss åt. Hör hon det? Döden.”

 

Det är med viss saknad jag lägger ned den här boken när jag har läst klart den. Men det är en fysisk saknad eftersom den här boken har spelat på mitt känsloregister och jag kan ärligt säga att jag älskar den här boken för det, och samtidigt gör den mig illamående och matt. För Caroline Eriksson gör något listigt i att låta Anna Månsson, svärmodern som håller gården i ett järngrepp, endast möta läsaren genom de andra karaktärernas ögon. Det gör att läsaren aldrig lär känna henne. Jag lider, jag våndas, jag hoppas och tror in i det sista att det ska bli bra. Jag hoppas det fast jag vet att det inte är möjligt. Jag kan ju historien, jag VET hur den kommer att sluta och samtidigt tänker jag att om jag bara önskar tillräckligt mycket så kommer det inte att ske. För det tar jag hatten av för Caroline.

 

Djävulen hjälpte mig är Caroline Erikssons debut som romanförfattare i deckargenren även om boken beskrivs som en psykologisk spänningsroman. Hennes nästa bok i serien Svenska Mord utkommer i augusti i år och den ser jag mycket fram emot.