Grebe/Träff nr 5

grebtäf_eldovatnkg7.4_11879Jag hade missat att systrarna Grebe/Träff återupptog serien om psykologen Siri Bergman i vintras. Som tur är fann jag den som ljudbok och den har följt mig till jobbet och på löparrundor några gånger i slutet var jag tvungen att sitta kvar i bilen vid jobbet för att lyssna klart (tur man har flextid) vilket ju är ett bra betyg!

Det här är bok nr 5 i serien.

Man blir så arg

Temat i den här boken är barn som far illa och det finns verkligen alldeles, alldeles för många barn som gång på gång misshandlas och utsätts för saker inga barn skulle behövas utsättas för. Tycker boken visar att ingen (möjligen enstaka få) gör dumma saker utan anledning. Hade en klump i magen stor del av boken och påmindes av att man aldrig får blunda när man ser att barn far illa.

Klassiskt upplägg

Systrarna kör ett klassiskt upplägg där vi får följa “pojken” och hans uppväxt från 80-talet och framåt och sen Siri och utredningen hon håller på med i nutid. Så småningom växer berättelserna ihop. Som i tidigare böcker slits Siri mellan sitt yrke och familjen.  Jag slipper gärna för många detaljer om disk och blöjor i deckare men lite relationsdramatik vill jag ha och jag tycker de håller en bra balans mellan “fallet” och privatlivet.

Realistiska kvinnor eller superkvinnor?

Siri Bergman tillhör kategorin realistiska kvinnor. När jag lyssnade på boken blev jag lite splittrad. Å ena sidan så är det skönt med realistiska huvudkaraktärer där man kan känna igen sig ibland, till skillnad från en del klichéartade huvudhjältar som är mer som seriefigurer. Men så en gång i boken kom jag på mig själv med att tänka “Varför gör du inte bara som Lisbeth Salander” Det är väl bara att slå ner hen! Kanske är det så att vi alla önskar att det finns en liten del av oss som var som en actionhjälte, fast bara ibland…

Kommer det en bok nr 6?

Jag läser/lyssnar gärna på den!

Kommentering avstängd