Fader Död av Giles Blunt

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN har Giles Blunt gett ut en ny bok i serien om de kanadensiska poliserna John Cardinal och Lise Delorme. Jag har väntat sedan När du läser detta och var lite rädd att det inte skulle bli några fler med tanke på vad som hände i den. Jag vill inte förstöra läsupplevelsen för er som inte har läst böckerna om Cardinal så jag förvarnar er nu om att min text innehåller lite spoilers för vad som har hänt i tidigare böcker.

Det var ett kärt återseende at börja läsa Fader Död, nästan som när man träffar goda vänner som man inte sett på ett tag. Även om omständigheterna kanske är lite mer än något bisarra.

Handlingen

Ett år har gått sedan John Cardinals fru Catherine gick bort och hans liv ser numera ganska annorlunda ut. Huset hand delade med Catherine är sålt och han bor ensam i en liten lägenhet. Han jobbar med gamla ”cold case” fall och umgås mycket med Lise, hans kollega. Men så avbryts lugnet då dubbelmordet av ett ryskt par ute i en öde stuga skakar det lilla samhället. I Algoquin Bay pågår den årliga pälsauktionen så staden är full av besökare. En person har bevittnat mordet och hon är nu jagad.

Förutom morden så rör sig en liten sammansvetsad grupp i skogen runt Algoquin Bay. En grupp som leds av en man som ser sig som gruppens ”pappa”, en man som har ganska storartade planer om hur han ska förändra hela världen. Men finns det något sammanband mellan gruppen och morden? Och isådanafall vad?

Mina egna åsikter

Jag blev absolut inte besviken när jag läste Fader Död och nu håller jag tummarna för att det kommer fler i serien och jag inte behöver vänta 4 år på nästa del. Den är spännande och den håller ett bra tempo rakt igenom. Själva intrigen är inte heller för komplicerad eller för lätt att förutse så den håller hjärnan igång.

Dynamiken och samspelet mellan Lise och Cardinal är något av det jag gillar bäst i den här serien. De har vassa dialoger som inte känns för krystade och den är inte heller full av one-liners (vilket blir tröttsamt ganska så snabbt). Jag är också förtjust i den lite sävliga stilen. Jag vet inte den är typisk kanadensisk, eller vad det är men den skiljer sig väldigt från till exempel amerikanska thrillers.

Det enda som ger mig lite huvudbry, och jag vet att detta är väldigt ytligt, men vem designade omslaget? Ska inte ytan knyta an till själva boken? Jag tycker färgsättningen är jättesnygg men bilden ovan på paret får mig snarare att tro att det handlar om en erotisk historia. Men det är det ju absolut inte. Eller ja, lite relevans har det men varför inte pälsmössor eller ett öde hus i skogen? Men, som sagt, det är ju petitesser och det har ju egentligen inget med boken som sådan att göra. Vad tycker ni? Har omslaget betydelse?

 

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av Veronica. Bokmärk permalänken.

Om Veronica

Namn: Veronica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 32

Om mig: För närvarande student. Har precis avklarat tre terminer engelska och nu är det svenska som gäller. Har siktet inställt på på Uppsalas översättarutbildning och hoppas på att en dag kunna översätta lite litteratur (gärna deckare då förstås). Förutom att läsa deckare (och skräck) så tittar jag gärna på film även om jag märker att min smak blir mer och mer särpräglad för varje år.Tycker även om att pyssla med mina krukväxter och mina naglar (men inte samtidigt). Har även en liten personlig blogg som är tillägnad nagellack.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Faktum är att jag tycker om de flesta typer av deckare men förmodligen helst de som får mig att tänka och gärna ha en liten skruv. Jag tycker om att bli förvånad när jag läser. Favoriterna är Mo Hayder, Belinda Bauer och Andrew Taylor. Men jag ser även fram emot nya böcker av Elizabeth George, Minette Walters (nu var det allt bra länge sedan!) och Val McDermid.