Varumärket

Det är bara att konstatera att Thomas Quick är ett varumärke, ett varumärke som dessutom är värt massor av pengar. Journalister, jurister, psykologer och utredare – alla vill de ha en del av kakan (och med kakan menas både pengar och chansen att göra sig ett namn). 

Sedan finns det ytterligare en grupp som bara är ute efter att konsumera (det vill säga gotta sig i) varumärket, de kallas ”svenska folket”. Ni vet, de där som läser och kommenterar kvällspressens sajter. De som alltid är ute efter blod (självklart påhejade av pressen själv). 

Japp, Quick är verkligen big business.

Boken

Boken heter ”att skapa en seriemördare”, vilket är en bra titel men ”att skapa en seriemördare och sedan plocka isär den” hade varit en bättre.

Jag har ingen som helst aning om Thomas Quick är skyldig till några mord eller inte. Den här boken gör en knappast klokare. Men den lyckas i alla fall visa att fallet Quick ”luktar illa”. Dessvärre blir även denna bok en del av den illaluktande soppan. Nu har man pressat ur varumärket Quick på allt man kan på seriemördarfronten, så nu ska det pressas ur från andra hållet istället.

Spännande bok

Boken är både intressant och spännande men samtidigt är det just dessa bitar (eller snarare knepen man tagit till för att få boken just intressant och spännande) som ger mig känslan av att jag läser en bok skriven av Dan Brown. Det vill säga en bok som är ämnad att få dig som läsare att känna dig klokare när du läst klart… men precis som med Dan Brown är det troligtvis en falsk känsla.