Deckare som deckare?



Jag brukar inte titta på tv så ofta, men det är några saker jag ser om jag har möjlighet; CSI , Morden i Midsommer, Kommissarie Lewis etc.

Hemma retar de mig för att jag är en deckarnörd. Det gör absolut ingenting.

Jag gillar deckare, så enkelt är det!

Sonen kom hem med ett nytt dataspel som han genast satte tänderna i.

Vad?

Jo, gott folk, CSI – mordgåtor. Hmmm…

För att vara så fördömande som vissa medlemmar i familjen ÄR, så kan jag tycka att det är märkligt att CSI på tv inte duger, men på datorn är det ok!?

Vad tycker ni, ska jag adoptera bort min familj eller finns det andra lösningar?

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

3 svar på ”Deckare som deckare?

  1. Behåll dem – du har talets gåva och med tiden kan du säkert få över dem på den rätta sidan.

Kommentarer är stängda.