Busters öron

Historiens huvudperson, Eva, får på sin 56-årsdag en dagbok. När hon till slut börjar skriva i den, handlar det om hennes egen barn- och ungdomstid. En barndom fylld av konflikter med en otroligt egoistisk och komplicerad mamma. Mammans kyla och ointresse gör Evas uppväxt traumatisk.
Hon är inte gammal, kanske 7-8 år, när hon bestämmer sig för att bli en överlevare. Historien handlar denna relation mellan den elaka mamman, den mesige men omtänksamme fadern och deras dotter, deras rädsla för ensamheten, och ett liv där ett fruktansvärt hat växer. Evas tankar sysselsätter sig med att på olika sätt fundera över upprättelse. Eva behöver någon eller något som lyssnar, och det skaffar hon sig…

Plötsligt verkar allt avslöjas, och det av en ren slump. Gamla sår, och gamla rosenbuskar, rivs upp med allt vad det innebär.

Maria Ernestam skriver här en bok som väl egentligen inte är en deckare, men spännande ändå! Hon skriver lättflytande och väl sammanhållet, med ett rent och snyggt språk.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Busters öron

  1. Helt enig! och nu påminns jag om att hennes senaste fortfarande inte är påbörjad, hmm… Nä precis, är väl ingen deckare, men ändå är det det.

Kommentarer är stängda.