Gavalda vs Klackenberg 0-1

Lyckan är en sällsam fågel. Det är namnet på den svenska översättningen av Anna Gavaldas senaste verk. Och jag som älskat det hon tidigare gjort blir lycklig när jag ser att det är en tegelsten! Jag sveper en ullpläd om mig, tar kaffemuggen i ett stadigt grepp och  hugger in. Det går inte. Jag kommer 10 sidor och får börja om. Vad står det? Hänger det jag läser ihop?

Nej, jag börjar om en gång till, jag är väl okoncentrerad. Kommer nästan 30 sidor innan jag lägger den ifrån mig.  Det är väl inte en Gavalda-dag idag då. Jag sörjde lite igår över att jag inte bor i Stockholm och kunde varit med på hennes framträdande igårkväll, nu vet jag inte. Nåja, jag läser senaste numret av Krimnalteknik i stället.

Så tar jag nya tag. Och misslyckas igen. Kommer denna gång hela 47 sidor in i boken innan jag ger upp. Jag har nu lagt tegelstenen på is, och kommit halvvägs in i Tove Klackenbergs ”Dömd på förhand”. Den lovar gott, jag skattar mig lycklig efter varje sida, att jag inte är och inte ska bli något inom rättsväsendet. Är det så där det går till så kan det vara!

Detta inlägg är publicerat under Böcker och märkt , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

4 svar på ”Gavalda vs Klackenberg 0-1

  1. Åh vad synd, jag har bara läst Tillsammans är man mindre ensam, och den är ju så fin! Kanske bättre lycka en annan dag?

  2. Ja, den var toppen! Jag har försökt analysera och jag tror det har med följande att göra: Lästa sidor 47. Antal ”… ” på dessa sidor 284 (!!!) st. Dessa prickar kan vara ok i bloggtext eller emaibrev till kompisar, men i en bok är det störande. Jag har lagt undan den, och får prova igen en annan gång. Kanske.

  3. Pingback: Chick Lit-huset » Anna Gavalda i DN idag

  4. Pingback: Deckarhuset.se » Dömd på förhand

Kommentarer är stängda.