Postcard Killers

Det här är alltså resultatet av samarbetet mellan James Patterson och Liza Marklund. Uppenbarligen finns det många åsikter om Liza Marklund och hennes böcker Gömda och Asyl men jag lägger det åt sidan för den här recensionen.

Boken är spännande och en riktig Page Turner. Jag läste ut den på en kväll så det finns definitivt något intressant med den här boken. Frågan är om den är bra?

Upplägget fungerar bra. Någon mördar turister runt om i Europa och skickar vykort på offren till journalister i den staden han/hon befinner sig i.

Det är inte svårt att lista ut att Liza har stått för karaktären Dessie, den svenska journalisten som får vykort när mördaren dyker upp i Stockholm. Pattersons karaktär är Jacob en amerikansk FBI agent vars dotter var ett av offerna och som nu jagar mördaren i klassisk hämnd anda.

Jag gillade Dessie men hade svårare för Jacob. Jacob hade kunnat bytas ut mot flertalet FBI personer jag sett eller läst om, och jag hade gillat honom, men på svensk mark blir han enkelt för amerikanskt bufflig. Det märkliga är att så fort han landar på amerikansk mark så köper jag hans karaktär på ett helt annat sätt. De kulturella skillnaderna mellan USA och Sverige är större än man tror.

Miljöskildringen är fantastiskt och man blir rätt stolt av att veta att en massa amerikaner kommer läsa om den vackra staden Stockholm, för boken blir säkert en riktig storsäljare.

Det här är en spännande sensationsdeckare och den som gillar bestialiska mord och psykopater bör gilla den här. Boken gav i alla fall mig en underhållande lästid men trots det är den långt ifrån den bästa deckare jag läst, för det krävs det mer än spänning och sensation.

Boken släpps i Europa i övermorgon (27:e januari) och i USA i sommar.

10 Kommentarer

  1. Jag gillar inte Liza Marklunds deckare men den här måste jag nog läsa!

    Anmäl!

    25 januari 2010 18:54

  2. Jag gillar inte Trixa. Hon är inte ärlig och därmed struken från listan av författare som jag vill läsa… Varför? Gömda och Asyl är inte glömda inte gömda utan enbart en hög av lögner som inte än till
    denna dag erkänts av Trixa, därmed är all se-upp-till-mig borta lika snabbt som vindrutetorkaren tar bort skit från rutan. Min hjärna öppnades på vid gavel med Vingklippt sanningen om stiftelsen Paradiset av Elisabeth Hermon och Mia sanningen om Gömda av Monica Antonsson. Det var rullgardinen som släppte in ljuset!

    Anmäl!

    25 januari 2010 22:55

  3. Jag läste ”Gömda” för ett antal år sedan och svalde den med hull och hår, även om en del lät för fantastiskt, men det var ju en sann historia (trodde jag).

    Jag blev grundlurad och kände mig blåst i mer än en mening.

    Kommer därefter inte att läsa några fler böcker där Liza Marklund är inblandad och definitivt inte en sådan här fabriksproducerad kioskdeckare.

    Anmäl!

    26 januari 2010 15:56

    jonny svensson

  4. Jag har läst och recenserat Postcard killers (för Hallandsposten) och tycker att boken är förfärligt dålig. Den är otroligt förutsägbar och även om den, på grund av de extremt korta kapitlen, har ett högt uppdrivet tempo, är den inte speciellt spännande. Författarna har inte ens försökt skrapa på ytan för att skapa psykologisk trovärdighet (varför blev mördarna mördare?) Usch!

    Anmäl!

    26 januari 2010 18:55

  5. *Denna kommentar är borttagen av admin (Joachim) pga av grovt personangrepp*

    Anmäl!

    26 januari 2010 21:25

    XXXX

  6. Jag köpte de igår?! Antar att min lokala supermarket tjuvstartade lite. Läst lite mer än halva. Tycker den är godkänd så här långt, varken mer eller mindre.

    Anmäl!

    27 januari 2010 9:12

    Anders

  7. Ar boken pa svenska eller engelska?

    Anmäl!

    28 januari 2010 1:29

  8. Linda: Boken är på svenska men jag förstår att man tvekar då titeln ju är engelsk. Jag antar att de inte tyckte att vykortsmördarna var en lika sjysst titel.

    Anmäl!

    28 januari 2010 11:40

    Sara

    Sara

  9. Lägg ner klappjakten på Liza Marklund. Hon har använt sin framgång för att hjälpa de många som inte har någon röst. Avundsjuka icke framgångsrika ”författare” kanske borde syssla med något annat än att försöka ta sig fram genom att racka ner på andra.

    Oavsett Postcard Killers litterära värde är det väl kanonkul att en svensk författare blir kontaktad av en amerikansk bjässe för ett gemensamt projekt. Vi gläds ju åt Kallas framgångar – ska det vara så svårt att glädjas åt MArklunds.

    Anmäl!

    16 februari 2010 17:27

    maria

  10. Pingback: provläsning och tråkläsning « Bok 101 – ett projekt