Det här är den tredje boken om Cotton Malone, före detta amerikansk agent som slagit sig till ro i Köpenhamn och numera arbetar i en bokhandel.

Berry har försökt få in så mycket som möjligt i handlingen: Dubbelagenter, historiska fakta, jakten på Alexander den stores grav, galenskap, botemedel mot HIV, hemliga sällskap, oändliga pengaresurser m.m. Det blir nästan för mycket med alla nya spänningsmoment som hela tiden dyker upp. Trots tempot och all denna spänning blev boken seg efter ca 100 sidor. Historien känns inte äkta, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den fantasifulla handlingen. Efter ett tag började jag störa mig på småsaker som att karaktärerna upprepade gånger, på varierande sätt, påpekar för varandra att ”du försatte dig i den här situationen på egen hand”.

Även om det här är en genre som jag normalt sett gärna förlorar mig i, blev jag inte helt hänförd av berättelsen. Att jag inte läst de två tidigare böckerna om Cotton kan så klart inverka på min bedömning. Jag har ingen relation till de olika karaktärerna och jag är heller inte särskilt förtjust i dem. Jag har tidigare läst Berrys ”Den tredje hemligheten” som jag tyckte väldigt mycket om. Ett roligt inslag var att huvudpersonen från den boken dyker upp som biroll i denna historia.