Igår kom lantis med post som vanligt. Ett stort orange kuvert och en låda.
Hmmm. Låda med vad? Efter en stunds fingrande
så lät jag lådan vara. Jag sprättade upp mitt orangea kuvert och kikade ner. Japp. Trist läsning om fonder och annan soppa. Det stod BORDE LÄSAS MED INTRESSE med stora osynliga bokstäver tvärs över eländet.
Borde. Borde. Vill inte!
Intressant?
Mitt intresse drogs åter till lådan. En lagom stor låda med avsändare Lotta på Forma. Inte de där vanliga boksändningarna, utan en fjäderlätt (nåja, kanske ett kilo eller så) sak. Sakta och med lika mycket vördnad som nyfikenhet petade jag upp tejpen och kikade ner. Brunt papper. Hopskrynklat.
Funderingar…
En stunds funderande och så lyfte jag ur pappret. Där under låg ett gult påskägg,
en pocketbok, Sofie Sarenbrants debutdeckare Vecka 36, och …. Ta Ta Taaaa…
Sofies uppföljare! Den finns inte tryckt än, så den levererades på en USB minne
med en liten, liten etikett på ; Istället för dig.
Läsa nu eller genast…?
Nu drar det minsann i lästarmen! Men, jag håller ju redan på men en bok, som snart
är klar i och för sig, så inte kan jag väl…? Nej. Nix. Nope.
PPM kuvert…
Och så det där förfärliga orangea kuvertet. Det som KRÄVER att vi alla medborgare
intresserar oss, förstår vad det innehåller och tänker igenom och omplacerar våra kommande pensionsmedel. Det ligger där och hånler. Kuvertet talar faktiskt till mig.
Det skriker i mitt ena öra, om vi ska vara noga. LÄS! Hela ditt LIV hänger på att du läser och förstår!
Ludd i örat…
Som gammal småbarns- och senare tonårsmamma har jag dock tillägnat mig en och annan praktisk kunskap. ”Lite ludd i örat” kallas en. Det innebär kort och gott att jag inte hör allt som sägs och skriks. Bara vissa valda delar. Av mig valda.
Just nu hör jag Lottas lugna och trevliga röst som talar till mig genom paketet;
Öppna påskägget, mumsa i dig godiset, plugga in minnepinnen och LÄS!!!
Sagt och gjort! Resultatet av läsningen kan ni, go’vänner läsa den 19 april, som är
Första recensionsdag för Sofie Sarenbrants Istället för dig.