Valborgseldar och bokbål…

Jag blir alltid lika orolig när jag ser att det brinner. Häromåret eldade vår lindrigt nyktre granne en liten brasa hemma på sin gård.

Han hade lite otur när han tänkte, kan man säga. Det var inte riktigt jättebra att lasta skräpet som skulle eldas mot ladugårdsväggen…

Resultatet blev att ladugården brann ner till grunden. De skickliga brandmännen och alla grannar tillsammans fick ut hästarna och korna och till och med bondtjyven som snarkade gott på sofflocket.

Nu för tiden turas vi andra bybor om att ta promenader runt gubbstruttens ägor

under hela Valborg. Även under påsken, faktiskt. Det var INTE roligt, den gången.

Det finns förstås andra sorters brasor också.

Bokbål. Jag minns mitt första bokbål. Man kan säga att det var ett slags blandat Valborgs- och bokbål.

Vi hade en sommarstuga utanför Fjugesta i Närke, och vi hjälpte alla till att samla vårskräp att bidra med. Grillkorv och kastanjer fanns med självklart!

(Ni VET väl hur lustigt det smäller när man kastar gamla bruna kastanjer in i elden?)

Och så den där lådan med gamla böcker som en annan gammal bonntjyv tagit med som bränsle.

Jag minns det helt tydligt, känslan inuti den då 11-åriga Mi…

Ujjamejj som min farfar skulle sagt.

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.