Sigmund Freud?

Men är inte Jed Rubenfelds idé om att låta Freud vara psykologen i Analys av ett mord rent lysande? Jag önskar att jag tänkt på det först. Så kan det vara. Vad utredaren heter? Dr Younger…  Ack, vad man kan komma undan med. Men det förpliktigar, anser jag.
Ibland händer det att en bok jag förväntar mig något alldeles extra av, istället visar sig vara avslagen och ganska tråkig. Så är tyvärr fallet med Analys av ett mord.

Historien utspelar sig i USA. En ung rikemansflicka mördats. En annan flicka överfalls och förlorar både minne och talförmåga. En rackarns soppa. Den gode Freud kommer in för att analysera flickan.

Till att börja med är jag besviken över att det inte är Freud utan Younger som är huvudpersonen. Jag hade velat att Freud lett undersökningarna och fungerat mer som en privatdetektiv. Att berättarperspektivet hela tiden växlar mellan första person och tredje person gör det onödigt rörigt. Tillsammans med en rätt snårigt uppbyggd historia blir det en medioker läsupplevelse. Tyvärr, trots att det lovade gott i början.
Synd att Rubenfeld sjabblade bort sitt geniala uppslagsfrö. Och nu är idén ”upptagen”…

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.