Sensommarens minisemester…

Det känns redan som år och dag sedan, även om det bara gått drygt en månad…

I år bar det ut i skärgården ett par nätter och då gäller det att prioritera packningen 😉 Kaffe+deckare+sensommar=härligt! 

Tog med tre böcker, men läste bara två då jag ganska snabbt upptäckte att jag redan hade läst den tredje (Den tredje rösten)… ja ja, så kan det gå.

 

Gardar Gåtlösaren av Bertil Falk

Originell! Kan närmast beskrivas som en blandning mellan Sagan om isfolket och Damernas detektivbyrå. Handlingen utspelar sig för tusen år sedan och kretsar kring Gardar Gåtlösaren, som på sätt och vis är en föregångare till en detektiv. 

En klart underhållande bok även om den här och där känns något opolerad. Språket lyckats oftast skapa illusionen av att vi befinner oss på vikingatiden men vid en handfull tillfällen dyker det upp uttryck som, i alla fall för mig, bryter den illusionen. Jag har ingen aning om man faktiskt sa till exempel  grovhångel, snorunge och pappa (när en vuxen talar om en annan vuxens pappa) på vikingatiden, men det spelar egentligen ingen roll för i mina öron känns orden för moderna vilket gör att illusionen bryts även om det faktiskt skulle visa sig vara ett korrekt språkbruk för tiden. 

Hur som helst är denna bok så härligt originell att den ändå är klart läsvärd!

 

 

Som man sår får man skörda av Björn Persson

Storyn är bra men tyvärr känns boken långt ifrån färdigbearbetad. Det här skulle kunna bli en helt okej deckare efter en ordentlig genomgång med “röda pennan”. I mitt tycke passar till exempel inte orden “lax” och “lök” in i en mening där ett lik hittas.

 

 

Kommentering avstängd