Riddarfalken från Malta

Dashiell Hammet. Den här berättelsen ska väl räknas som en klassikernas klassiker. Det är en av de första hårdkokta snuthistorierna som slog världen med häpnad och satte ribban för lång lång tid framöver.

Man borde ju gilla den här boken, verkligen. Men jag kan inte ljuga. Jag avskydde den. Jag känner ett förakt för huvudpersonen, Sam Spade, och det spelar ingen roll att jag försöker visualisera en av filmens storheter, Humphrey Bogart, i rollen som Spade. Jag tyckte att historien var platt och jag satt bara och väntade på att den omtalade spänningen skulle infinna sig – det gjorde den aldrig.

Sara har dock tidigare skrivit en hyllning till filmen med samma namn…

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Erica. Bokmärk permalänken.

Om Erica

Namn: Erica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 26

Om mig: Är ursprungligen från Gävle men flyttade till Stockholm för några år sedan då jag började plugga. Studierna tar ganska mycket tid men jag försöker klämma in en skönlitterär bok så ofta jag kan. Började läsa deckare på allvar när jag gick i 4an och har sedan dess hållit fast vid att Agatha Christie är "the queen of crime". Favorit bland deckarförfattare: Agatha Christie och Reginald Hill

Gillar framför allt denna typ av deckare: Pusseldeckare

2 svar på ”Riddarfalken från Malta

  1. Jag har helt ärligt aldrig läst boken därför att jag visste att den inte skulle hålla måttet, det här är en filmklassiker och inget annat.. sorry om jag lurade dig till att läsa boken!

  2. Du kan vara lugn, jag hade läst boken oavsett din recension 🙂
    Mina föräldrars grannar brukar då och då rensa i sina bokhyllor. Då lämpar de i regel av en kasse böcker åt mig att botanisera bland. För något år sedan låg den här boken i en av kassarna, och jag kände igen titeln som en klassiker. Det hade dock varit bra om någon talat om för mig tidigare att det var filmen, inte boken, som var en höjdare.

Kommentarer är stängda.