Recension: ”Den heta sommaren” av Jenny Berthelius

Som avslutning på denna ovanligt heta sommar fick jag ett enormt sug efter att läsa en av ”retrodeckarna”, som med sina underbara omslag står fint uppställda på några hyllor i mitt hem. Vad är då inte mer passande än en deckare som heter just Den heta sommaren!

MYSIGA RETRODECKARE!

Deckarförfattaren Jenny Berthelius skrev deckare från slutet av 60-talet och in på 80-talet (en 1991 och ännu en 2007), helt i dåtida myspusseltappning. Den här boken köpte jag dels för att omslaget är så snyggt, dels för att handlingen utspelar sig i ett ruffigt gammalt hyreshus i Malmö. Det är något alldeles speciellt med hyreshus. Relationer hyresgäster emellan är inte alltid helt okomplicerade och som vi tyvärr fått se kan det ibland till och med leda till våld människor emellan (därav begreppet ”tvättstugevåld”). Mordoffret i den här boken överlever tvättstugan, men får istället möta döden i ett tomt hisschakt. Att något mordiskt börjat röra på sig i det gamla huset är det ingen tvekan om och skräcken sprider sig i grannskapet…

BLINKNINGAR BAKÅT I TID

Det här var min första bok av Berthelius och jag vill absolut läsa fler. Boken skrevs år 1969, året efter Bo Baldersons Statsrådet och döden (som Joachim recenserar lite längre ner) och det märks även i denna bok att berättelsen är till åren kommen; en del underliga ordval, några smått rasistiska beskrivningar – något som inte sällan förekommer i äldre böcker – och en lite klichéartad mordgåta. Efter lite suckande lyckades jag ändå ha överseende med dessa bitar och tillslut blev det en riktigt trevlig läsupplevelse! I början verkade boken ganska oskyldig, men den tuffar faktiskt till sig och efter ett tag börjar det märkas att den är skriven under den politiskt omvälvande tiden i slutet av 60-talet.

Dessutom har Berthelius en ganska speciell berättarröst; det är dovt och suggestivt, i kombination med en allvarsam form av galghumor – ett allvar som jag ibland kan sakna i till exempel Maria Langs helylledeckare. Boken får ett plus i kanten för att den utspelar sig i Malmö och även har några scener från Lund och Köpenhamn (själv bor jag i Lund). Om någon känner till affischen Hasch Girl av Sture Johannesson och vet vilken uppståndelse det blev när den ställdes ut på Lunds konsthall, som av en händelse faktiskt samma år som denna deckare kom ut, så förstår man blinkningarna till konstverken som beskrivs i Den heta sommaren. Nu är jag definitivt sugen på att läsa fler retrodeckare (äkta sådana) och jag har redan börjat rota i hyllorna…

Trevlig fredag önskar Kriss!

Detta inlägg är publicerat under Recension och märkt , , av Kriss. Bokmärk permalänken.

Om Kriss

Namn

Kristina Jägfeldt

 

Roll

Bloggskribent på Deckarhuset och Bokdetektiven.se

 

Om mig

31-årig Lundabo som arbetat som socionom inom socialtjänst och som kurator, men som nyligen sa upp sig från jobbet för att ägna sig åt drömmen – bokbranschen! Går nu förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund. Arbetar även extra på ett bokprojekt.

 

Bor

Med sambo i sned sekelskifteslägenhet i Lund, där jag tillbringar stor del av vaken tid i älskad skrivhörna. Tillbringar lediga perioder i vit stuga i Småland.

 

Böcker

Besatt av bokomslag i allmänhet och i synnerhet dem till 50-talets alla mysdeckare. Favoritformgivare: Lars Sundh. Lever med en inre ”böcker-jag-måste-läsa-lista” som aldrig tycks ta slut. Gillar böcker som kretsar kring en gåta; det kan vara ett mord, men lika gärna det mänskliga mysteriet i relationer som spårar ur (tänk The Talented Mr. Ripley). Som socionom är jag såklart intresserad av psykologi, sociologi, kriminologi, psykiatri (psykiatrihistoria!) och destruktiva förhållandens tendens att sluta i ond, bråd död. Älskar även spökhistorier, mysrysare och viss romance.

 

Typ av deckare/subgenrer:

Hellre suggestiva och lite romantiska pusseldeckargåtor (gärna i historisk miljö) och cozy crime än trist kaffeautomatsrealism på poliskontor. När jag läser vill jag hellre ägna mig åt befriande eskapism än att tvingas in på ännu ett dammigt kontor. Dock inte rädd för det obehagliga och hyllar t.ex. ”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Psykologiska motiv är en självklarhet. Agatha Christie har i min värld hård konkurrens av dåtida kollegan Dorothy L Sayers. Annars gäller bl.a. Karin Fossum, Dennis Lehane, Stieg Trenter, Patricia Highsmith (tips!), Maria Lang och true-crime-miraklet Ann Rule.

4 svar på ”Recension: ”Den heta sommaren” av Jenny Berthelius

  1. Pingback: Retrorecension – på Deckarhuset idag! | Bokdetektiven

  2. Nu blev jag sugen på att läsa någon av mina Berthelius-deckare som står och väntar här (bland annat ”… kom ljuva Krusmynta” som nämns ovan). Annars vill jag minnas att jag läste hennes ungdomsdeckare om Hemliga Agentklubben med stor behållning tidigt 80-tal. Och minns jag helt galet att hon var med i Kvitt eller dubbelt på ämnet Elvis?

  3. Haha, det var hon kanske 🙂 Ja, också nyfiken på ”…kom ljuva krusmynta” och hennes andra deckare, känns som ett lovande författarskap trots att det påbörjades för så länge sedan. /Kriss

  4. Pingback: Bokdetektivens läsutmaning 2014! | Bokdetektiven

Kommentarer är stängda.