Rättvisans mörker av Donna Leon

Rättvisans mörker av Donna Leon
Här har vi en kriminalroman som är så lågmäld och finstämt nyanserad att det borde bli tråkigt, men icke. Fallet, som verkligen är av det obehagligare slaget, drivs framåt av den trevlige kommissarie Brunetti. Venedig är skådeplatsen, och miljön så fantastiskt väl beskriven att jag till och med känner dofterna när Brunetti slår sig till ro för att njuta av middagen. Jag måste erkänna att jag är lite förälskad i Brunetti…
Fallet handlar om en kadettskola, en slags klubb för inbördes beundran, där fäderna känner varandra väl och för vänskapen och sammanhållningen vidare till sönerna . Hatet som ligger bakom brottet i Rättvisans mörker har smittat från en generation till en annan. De unga pojkarna ser sig för mer än andra, och lever efter sin egen eller kanske riktigare, sina fäders regler. En dag hittas en av de unga pojkarna hängd i duschen. Självmord? Mord? Olyckshändelse. Inget är vad det ser ut att vara, och Brunetti tar hjälp av polischefens sekreterare Sra Elettra, som är en hejjare på datorer och som inte räds tänja på gränserna för att hitta den information som Brunetti behöver.
Donna Leon bor i Venedig men ingen av de 12 utgivna romanerna om Kommissarie Brunetti i Venedig har publicerats i Italien. Ett behov av anonymitet, kan tänkas.
Ett recensionsex från Forum Förlag

Här har vi en kriminalroman som är så lågmäld och finstämt nyanserad att det borde bli tråkigt, men icke. Fallet, som verkligen är av det obehagligare slaget, drivs framåt av den trevlige kommissarie Brunetti. Venedig är skådeplatsen, och miljön så fantastiskt väl beskriven att jag till och med känner dofterna när Brunetti slår sig till ro för att njuta av middagen. Jag måste erkänna att jag är lite förälskad i Brunetti…

Fallet handlar om en kadettskola, en slags klubb för inbördes beundran, där fäderna känner varandra väl och för vänskapen och sammanhållningen vidare till sönerna . Hatet som ligger bakom brottet i Rättvisans mörker har smittat från en generation till en annan. De unga pojkarna ser sig för mer än andra, och lever efter sin egen eller kanske riktigare, sina fäders regler. En dag hittas en av de unga pojkarna hängd i duschen. Självmord? Mord? Olyckshändelse. Inget är vad det ser ut att vara, och Brunetti tar hjälp av polischefens sekreterare Sra Elettra, som är en hejjare på datorer och som inte räds tänja på gränserna för att hitta den information som Brunetti behöver.

Donna Leon bor i Venedig men ingen av de 12 utgivna romanerna om Kommissarie Brunetti i Venedig har publicerats i Italien. Ett behov av anonymitet, kan tänkas.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Rättvisans mörker av Donna Leon

  1. Jag tycker mycket om Donna Leons böcker. Främst beror det nog på såväl miljö- som matbeskrivningarna. Jag har varit i Venedig två gånger och när jag läser hennes böcker känner jag mig som ”hemma”.

Kommentarer är stängda.