Jessica beklagade sig över läsmotvilja häromdagen. Det är riktigt otäcka saker för oss som är svårt litteraturberoende. När en rökare blir riktigt förkyld vill denne som regel inte röka, det smakar helt enkelt inte. Finns det paralleller att dra här? Är jag att betrakta som sjuk om jag inte ids läsa? I familjens ögon, JA, helt klart!
Men, hur ställer sig Försäkringskassan till saken? Är det ok att sjukskriva sig själv en vecka utan läkarintyg och hoppas att man mot slutet av veckan iallafall orkat med baksidestexten och därmed är på bättringsvägen? Om det skulle visa sig mer långvarit…kommer Dr Johansson då, full av sympati, att skriva ett sjukintyg till mig, och vad kommer det att stå i det? ”Svår läskramp för vilket ordinerats långa sittningar i läsfåtöljen, framför brasan, under duntäcket, en kopp varm choklad och gärna en katt i knäet” kanske ?
Ja, jag undrar bara, nu när försäkringskassan inte hinner med sina ärenden. Kanhända har vi nu nått pudelns kärna? Det är förstås en släng av läskramp de lider av, hela bunten? Allt enligt principen…Äh. det var så många ord i den här föräldrapenningsansökan… jag tar hand om den när jag känner att lästarmen börjar dra igen!…
Verkar f.ö. vara nära besläktat med pluggkramp – tror du doktor Johansson kan skriva ett intyg att det inte är mitt fel om jag misslyckas på tentan? Jag verkar åka på alla kramper som finns – samtidigt… 😉
Japp, inget lite tung psykofarmaka inte kan lösa! Usch nej, jag känner med dig, men om det är ngn tröst så har vi alla varit där i något skede, och man överlever. Trots allt. Jag håller tummarna.
Om man jobbar med att läsa manus inskickade till förlag borde man nog få sjukskriva sig när man inte ”kan” läsa.
Bakfylla är annars det enda tillstånd där jag inte ser läsning som avkoppling.