Om läskramp och andra epidemier…

Jessica beklagade sig över läsmotvilja häromdagen. Det är riktigt otäcka saker för oss som är svårt litteraturberoende. När en rökare blir riktigt förkyld vill denne som regel inte röka, det smakar helt enkelt inte. Finns det paralleller att dra här? Är jag att betrakta som sjuk om jag inte ids läsa? I familjens ögon, JA, helt klart!

Men, hur ställer sig Försäkringskassan till saken? Är det ok att sjukskriva sig själv en vecka utan läkarintyg och hoppas att man mot slutet av veckan iallafall orkat med baksidestexten och därmed är på bättringsvägen? Om det skulle visa sig mer långvarit…kommer Dr Johansson då, full av sympati, att skriva ett sjukintyg till mig, och vad kommer det att stå i det? ”Svår läskramp för vilket ordinerats långa sittningar i läsfåtöljen, framför brasan, under duntäcket, en kopp varm choklad och gärna en katt i knäet” kanske ?

Ja, jag undrar bara, nu när försäkringskassan inte hinner med sina ärenden. Kanhända har vi nu nått pudelns kärna? Det är förstås en släng av läskramp de lider av, hela bunten? Allt enligt principen…Äh. det var så många ord i den här föräldrapenningsansökan… jag tar hand om den när jag känner  att lästarmen börjar dra igen!…