Imorse fick vår lilla Terrier Kajsa tokspel. Hon skällde och hoppade. Jag följde efter henne för att se vad som stod på. Döm om min förvåning när jag kom ut i köket och såg en äldre herre stå med näsan tryckt mot vårt köksfönster!

Bakom denne äldre herre hade tillsammans med ytterligare en herre och två damer klivit in på vår mark, öppnat hundgården och gått in!

Lätt fundersam öppnade undertecknad köksdörren och stack ut huvudet.

”Hej -. Vad kan jag hjälpa till med?” undrade jag försynt.

Åh, inget egentligen sa en av kvinnorna, vi bara tittar lite…

Ok… öh- Det är inte till salu, informerade jag.

Nejdå, det vet vi allt.

Ok…

Kan du berätta lite om huset, och historien runt det? Undrade Näs-farbrorn.

Om huset?

Ja, det är väl det här huset som är Mördarhuset? Sa en av kvinnorna och såg intresserat på mig.

Nej, det är det inte. I alla fall inte vad jag vet, svarade jag.

Men det skulle vara det gamla huset bakom kyrkogården i XX By…fyllde näsfarbrorn i.

Ja, Det skulle vara det låga gamla gula, fyllde den andra farbrorn i.

Jaha. Ja, det låter ju som det är vårt hus ni pratar om. Men något mördarhus… nej…

Nej, då hade hon väl fattat fel, vår dotter.Det var hennes kamrat som jobbar ihop med dottern till Lasse Lantis som sa det… Konstigt…

De fyra äldre snokarna begav sig igen. Jag drog in huvudet och stängde dörren efter mig.

Mördarhuset? Lasse Lantis?…

Och plötsligt gick ljuset upp även för mig. Lasse är vår lantbrevbärare. Han är alltid nyfiken på vad som finns i mina lådor och tjocka brev som kommer till… DECKARHUSET…

Suck … Viskleken har slagit till…