Scarpetta av Patricia Cornwell. Jag har sagt det många gånger förr (bland annat en lång utläggning här) men jag kan inte sluta läsa Cornwells serie om Kay Scarpetta, även fast jag tycker att de senaste böckerna blivit markant sämre. I Scarpetta har Cornwell slutat med det irriterande stilgreppet att skriva i presens och jag tycker än så länge att boken är spännande! Det känns kul, som att Cornwell kanske ändå kan hitta tillbaka till sin forna storhet.. 🙂
Jag slutade läsa P Cornwall för några år sedan trots att jag från början tyckte hennes böcker var fantastiska. Men det blir väldigt tjatigt med en person som jobbar dygnet runt, aldrig skrattar och alltid har en helt galen seriemördare efter sig. Det vore väldigt trevligt om hon kunde komma tillbaka i gammal god stil.