Marianne Cedervalls tredje bok

Tredje boken om Hervor och Mirjam som denna gång tar sig an lite av varje i Kajpe Kviar .

 

I ”Spinnsidan” är vi tillbaka på Gotland, och Kajpe Kviar. De båda väninnorna rumsterar om i både bygden och det lilla kapellet som Mirjam äger. Hervor är synsk och Mirjam själv utforskar sina mediala förmågor med affirmationer och auraläsning.

 

Sölve, grannen som det rent på tok för i första boken är med och polisfröken Camilla. Mirjam är mer än lovligt orolig och känner sig skyldig för att hon affirmerade fram Sölves olycka när han friade till henne.

Och nu kommer Polis-Camilla och slår sig ner precis in på knutarna. Ska Camilla och Sölve tillsammans luska ut vad som döljer sig i Mirjams ömma samvete? 

Kajsa har också flyttat till bygden, med sin systerson som fosterbarn. Hervor känner allt att hon som borde undersökas rejält hon. Något knas är det med Styggan, som de kallar henne.

 

Mirjam bekantar sig med Bosse som blivit utslängd av sitt huskors till hustru, och naturligtvis den lille pojken Emanuel som inte verkar ha det så bra hos sin moster Kajsa.

 

Vi bjuds på myspysläsning med mysterier och humor i samma anda som de två första böckerna, men tro inte att det är tråkigt eller en upprepning, DET är det inte! Vi serveras nya friska små vardagsförtretligheter och lögner som behöver sorteras och redas upp, helt enkelt.

 

När jag lagt ner boken efter att ha läst sista sidan funderar jag redan på om nästa bok kommer att utspelas i Kuivalihavaara eller rent av i Amerika, dit damerna är på väg i den här boken. De ska som bara…

 

Har du inte redan stiftat bekantskap med Mirjam och hennes mustiga vapendragare Hervor är det hög tid. Seriöst! Du har underbar läsning framför dig. Börja med ”Svinhugg” genast och försök sedan låta bli att fortsätta med ”Svartvintern” om du kan !

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker och märkt , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Marianne Cedervalls tredje bok

Kommentarer är stängda.