Lyckliga gatan av Liza Marklund

En före detta riksdagsman torteras och hans liv hänger på en tråd när han hittas medvetslös i sitt hem i villaförorten Solsidan utanför Stockholm. Hans fru Nora är spårlöst försvunnen och deras barn hittas hemma hos hans syster. Händelsen blir förstasidesstoff i media och man försöker ta reda på vad som hänt.

Annika Bengtzon

Journalisten Annika Bengtzons familjeliv har förändrats och nu bor hon med en ny sambo, hans barn och sina egna barn som hon har delad vårdnad om. Hennes ex-man Thomas tampas med sviterna efter kidnappningen i förra boken och har inte accepterat Annikas nya liv.

Annika jobbar kvar på Kvällspressen och tidningens chefredaktör Anders Schyman anklagas för att ha fabricerat historien som gav honom Stora Journalistpriset många år tidigare. Han ber Annika undersöka historien igen.

Blandad kvalitet

Lyckliga gatan är den tionde, och näst sista, boken i serien om journalisten Annika Bengtzon. Det kanske är lika bra det. Även om jag respekterar Annika Bengtzon och uppskattar att Marklund valde en kvinnlig huvudperson så känns det lite som hon har gjort sitt, åtminstone för ett tag framöver. Serien har hållit blandad kvalitet; Lyckliga gatan är bättre än den senaste boken, Du gamla, du fria, men når inte riktigt upp till En plats i solen.

Ett dockhem

Marklund säger hon att hon har inspirerats av Henrik Ibsens drama Ett dockhem. I Ibsens drama överger Nora sin man och sina tre barn och Nora väljer ett liknande öde i Marklunds version. Boken handlar om människors strävan att visa upp ett perfekt fasad, dubbelmoral, föräldraskap och social acceptans.