Solen skiner, BadenBaden stolen står ute i trädgården och ropar på mig. Gång på gång tar jag boken jag läser med mig ut och slår mig ner. Men nej. Läskramp.

Läskramp är något som drabbar mig regelbundet, kanske en gång per år. Jag läser några ord och sen tar det stopp. Tankarna vandrar sina egna vägar. Lite som en misslyckad meditationssession. I samma stund som man uppmanas att tömma hjärnan på tankar så ploppar det upp funderingar från alla håll och kanter.

Synnerligen irriterande.

Jag försöker på alla sätt. Tar fram favoriten genom tiderna, Våra vanligaste främmande ord, men icke.

Om man har läskramp, kan man fortfarande skriva då?

KAN det vara så att när läskrampen ”zickar” så ”zackar” skrivkrampen?

Låt oss prova.  Jag skriver en ”börja” och ni kära vänner skriver nästa stycke (2-5 rader med öppen halv mening i slutet.

Kommer du in som nr sju i raden och ska skriva så har du redan en liten story att förhålla dig till… Vad tror ni?

Äh! Vi kör!! Använd lite olika färger så vi ser var de olika bitarna

_ _ _ _

Vem skulle komma på tanken att leta här inne, funderade Saga halvhögt. Det var kanske inte idealiskt, men det fanns inte tid att söka efter ett bättre gömställe.

Hon krafsade runt lite med handen…