Läääääs mig…

Tiden rinner iväg, och det närmar sig advent. Inte en tomte, inte en ljusstake i sikte. Precis som vanligt här i Skånelängan i det nyplöjda åkerlandskapet.

 

Det är så mycket som ska hinnas med. Läsa en bok, och en till. Plocka kalkon, gås och stycka lamm. Ja, och läsa lite till, måhända. Livet som hemmamamma är jobbigt. Ja, hemma stämmer väl i och för sig. Och mamma också. Men kanske inte i just den sammanskrivningen.

Ska vi vara noga så finns här inte längre några barn hemmaboende som kan sniffa sig till om den arma modern satt sig ner med en bok och en kopp kaffe, för att njuta stillheten och ett trevligt litet mord. Nope.

 

När sagda avkomma var i småbarnsåldern hade jag en vision om att när de blir stora, när de flyttat hemifrån, då ni… DÅ ni!

Ha. Fel, fel, fel . Tiden som jag trodde jag skulle få och som skulle räcka till allt som jag skjutit upp till sen, till när jag skulle få all den där egna tiden, den tog telningarna med sig när de flyttade. Eller så har jag förlagt den.

 

Just nu tvistar make och maka om huruvida det verkligen är nödvändigt att höststäda, om man verkligen MÅSTE ta upp båten inför vintern och om det verkligen är nödvändigt att jul infinner sig i just december. Varför inte Juli? Eller ännu hellre kanske juni, i samband med midsommar? Då är vi ju ändå upptagna med att dekorera med kvistar och blommor. Då kan vi väl slänga in en gran och lite hyacinter också? Och presenter runt majstången?

Snälla…?

 

Just nu har jag ångest över ett svårt val. Inte jul, inte städning, inte båten och inte julgranen.

Nej – jag har en god väninna som skickat mig ULL! Gotlandsull från den allra mjukaste härligaste av lamm, lilla Peaceful. Och snälla förlaget Alfabeta har skickat mig en deckare om fåret Miss Marple. Ser ni vart jag är på väg här? Mot total beslutsångest !

 

Ska jag karda och spinna Peacefuls härliga lockar, eller ska jag kasta mig i soffan och läsa

mina nu TVÅ fårdeckare?, Jo, A deadly yarn är också en deckare i ullens tecken och ligger och ropar på mig. Hallååååå… lääs mig… lääääääs mig…

 

Ångesten griper tag och jag inser att jag behöver hjälp!

 

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Böcker, Okategoriserade och märkt , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.