Furioso – Carin Bartosch Edström

Debut
.
Carin Bartosch Edström debuterade nyligen med den psykologiska kärleksthrillern Furioso. Författaren är också tonsättare och översättare. Med tanke på hennes bakgrund är det inte konstigt att boken kretsar kring en stråkkvartett. Det ger trovärdighet till berättelsen utan att det blir för detaljerat eller nördigt.
.
.
Handling
.
De fyra kvinnorna i stråkkvartetten Furioso – Louise, Caroline, Helene och Anna ska precis spela in en skiva ute på Louises privata ö när Louise klämmer sin hand så illa att hon inte kan spela på ett bra tag. Då kallar Louise in sin bästa vän, den världsberömde violinisten och kvinnotjusaren Raoul, som ersättare. Det får ödesdigra konsekvenser för den lilla gruppen som har komplicerade förhållanden till varandra. Anna har tidigare varit förlovad med Raoul, Helene har haft ett 25 år långt hemligt förhållande med honom och väl på ön uppstår blixtförälskelse mellan Caroline och Raoul som egentligen är tillsammans med Louise och ska föda deras barn (med lite hjälp av Louise manliga kusin). Så, där har vi det, smaskigt värre! Intrigerna hopas och allt kretsar kring Raoul och hans dragningskraft på kvinnorna runt honom. Det passar nog inte alla men jag gillar kärleksintriger! Handlingen förs framåt mot ett oundvikligt mord och den kvinnliga kommissarien Ebba och hennes kvinnliga kollega Vendela kallas ut till den lilla skärgårdsön.
.
.
Förväntningar och genredefiniering
..
Boken är uppdelad i två delar. Den första delen är en psykologisk kärlekshistoria och den andra delen en mordutredning. Den första delen var som sagt helt ok om man gillar kärlek och relationssdramatik.
.
Det är egentligen den andra delen, själva mordutredningen, som brister. Förvisso tycker jag att kommissarien Ebba Schröder har potential och jag läser gärna mer om henne men när hennes kvinnliga kollega blir betuttad i Louise då blev det lite för mycket onödig intrig för min del…
.
Det största problemet är dock förväntningarna. Så här står det om boken ”Ett tätt och raffinerat whodunnit-drama av klassiskt Agatha Christie-snitt.” När man skriver så då förväntar jag mig vissa saker och det här var inte vad jag förväntade mig.  Christie brukar få många intresserade men det måste också leva upp till förväntningarna. Det må vara en whodunnit-roman men inte i  Christie-anda och inte raffinerat. Då skulle det vara en annan typ av detektiv/polis och en samling av alla misstänkta på slutet där detektiven förklarar hur och varför mordet skedde. Framförallt allt hade man fått en aha-upplevelse när man inser hur smart mördaren var – tills han mötte sin överman i detektiven. (Kolla in min deckargenre-skola som börjar nästa onsdag!) Jag har inget emot att man använder sig av nya grepp och väver in mer drama som i ”vanliga” romaner i deckare eller helt andra genrer men Varför inte skriva som det är? ”Det här är en psykologisk dramathriller som kretsar kring en kvinnlig stråkkvartett och ett Don Juan-tema.”?
.
.
Omdöme = Både ris och ros
.
Jag tyckte att boken var ok, godkänt för en debut men man ska vara medveten om att det är mer drama och psykologi än thriller/spännande mordgåta, vilket inte var riktigt vad jag hade förväntat mig. Författaren lyckas emellertid skapa en pressande och psykologisk stämning i första delen och jag gillade temat runt den klassiska musiken och stråkkvartetten. När det gäller själva mordgåtan så hade jag önskat att det var en större aha-upplevelse och spänning på slutet även om jag gillade kommissaren Ebba Schröder. Boken hade också kunnat kortas ned utan att det hade påverkat handlingen. Plus dock för det fina omslaget!
.
.
Passar….
….den som gillar kärleksintriger och mer psykologisk spänning än hårresande spänning. Gillar man klassik musik så är det ett plus men ingen nödvändighet.

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 30-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor för tillfället i Örebro. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun men är nu föräldraledig med vår son. Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer.

Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”.

Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning.

Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.