Fågelmannen av Mo Hayder

Fågelmannen var den första boken jag läste av Mo Hayder. Jag hittade den av ren slump på biblioteket och tänkte att jag kunde ge den en chans eftersom det var en kvinnlig, engelsk deckarförfattareoch det brukar ofta vara en bra kombiation. Egentligen så är det otroligt att jag gav Hayder en ny chans efter den här boken för första intrycket var väldigt kluvet. Fågelmannen är nämligen väldigt blodig och väldigt grafisk. Nästan så en får lägga ifrån sig boken ibland för att det blir bara för mycket. Så jag vill utfärda en sorts varning först, ungefär som det görs på tv innan ett extra blodigt avsnitt av en deckare visas: “Vi vill varna känsliga tittare för scener som kan verka störande.”

Handligen

Ett antal kvinnor hittas mördade ppå ett skrotupplag i närheten av Milleniedomen i London. Morden är ovanligt grymma och Londonpolisen inser snart att de har att göra med en extremt vriden seriemördare som lämnar en alldeles särskild signatur: en liten, levande fågel insydd i offrets bröstkorg.

Jack Caffery är hjälten som ska lösa fallet. En kriminalkommissarie plågad av sin brors försvinnande i barndomen. En gåta han fortfarande försöker lösa samtidigt som mannen, en dömd pedofil, som misstänks för broderns försvinnande fortfarande bor i huset intill.

Lite tankar

Fågelmannen är första boken om Jack Caffery men den ingår inte i The Walking Man-serien. Den gavs först ut av B. Wahlströms 2001 i Sverige och de gav även ut Trädens Tystnad och Tokyo. Men sedan så försvann Mo Hayder från den svenska marknaden tills Modernista plockade upp henne och började ge ut hennes nya böcker men även hennes äldre i en ny översättning. Roligt, tycker jag.

Men åter till det grafiska och sexuella våldet som återges i boken. Jag är fortfarande kluven till det. Normalt sett så blir jag för illa berörd av för grafiskt sexuellt våld i böcker. Oftast gör det att jag får avsmak för boken istället för att få en spännande läsupplevelse. Millenietrilogin är ett sådant exempel. Det räckte med den hemska våldtäkten på Lisbeth Salander i början av första delen för att jag skulle få total avsmak för böckerna. Jag klarade helt enkelt inte av det. Kanske är jag för känslig ändå?

Kommentering avstängd