Ett ”deckarfall” från verkligheten…

I helgen ringde det från ett blockerat nummer på min mobil. Så fort jag svarade lade den som ringde på…

En timme efter detta fick jag ett ganska annorlunda SMS från ett mobilnummer jag inte kände igen. Det var från en tjej med ett mycket vackert och ovanligt namn (så jag skriver inte ut det här) Hon tackade mig iaf så mycket för natten innan (!) och bad om ursäkt för att hon hade sprungit iväg så tidigt. Hon försäkrade dock att hon ville ses igen… 

Detta är ju som klippt och skuret för en bra inledning till en deckare!!! 

What to do… What to do… 

Satt en stund och tänkte på om jag skulle ”mjölka” fram lite mer detaljer… varför hade någon gett henne fel nummer? Bara för att bli av med henne? Eller var det kanske av misstag? Eller var denna okända SMSerksa egentligen en kallblodig mördare som letade upp sina offer genom att skicka ett SMS som såg ut att vara till fel adressat? Kanske satt hon nu bara och väntade på att jag skulle skicka något tillbaka för att sedan ge sig ut på jakt… Har jag hållit på med Deckarhuset för länge eller vad!!!? *skratt*

Hur som helst kom jag fram till att det nog inte var särskilt troligt att hon var en sinnessjuk mördare, så jag skickade ett SMS tillbaka där det kort och gott stod att hon troligtvis hade skickat meddelandet till fel person…

…Sedan dess har jag inte tänkt på SMSet igen, förrän idag… Alldeles nyss fick jag helt plötsligt för mig att jag skulle slå upp numret på Hitta. Fick träff… namnet stämde dessutom. Tog en snabbis förbi Ratsit och kunde då även få reda på hennes ålder. Med hjälp av ett ovanligt förnamn och ålder var de inte svårt att hitta väldigt mycket information på nätet (akta er för Facebook, Myspace och Twitter om ni vill hålla ert privatliv just privat!) 

Genom diverse Facebook kommentarer och foton kunde jag med hyfsad stor sannolikhet snickra ihop hela hennes helg. Hittade bland annat killen som egentligen skulle fått SMSet. De hade båda två ändrat sina statusar till ”i ett förhållande” så troligtvis hade hon fått fel telefonnummer av misstag… Antar att det är lite halvromantiskt om än något småtrist…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.

5 svar på ”Ett ”deckarfall” från verkligheten…

  1. Usch, nätet är lite läskigt, faktiskt! Och ni som retar mig för att jag är småparanoid ibland.. 😉 Men det verkar ju ha löst sig för dem i alla fall?

  2. Ja, det är inte svårt att utveckla ett stalkerbeteende idag… men hade det inte varit roligare att bara fantiserat ihop en historia själv? Då hade det ju kunnat bli en bra deckare, nu blev det ju en roman istället!
    hmmmm… men jessica, allvarligt… LITE paranoid??

  3. När vi anställer folk kollar vi igenom dylika sidor, det har sorterats bort folk som annars hade fått komma på intervju…Varför skriva ”idag ids jag inte gå och jobba, jag slöar hemma istället” ? DET gör ingen arb.givare glad…

  4. Du skulle ha tackat och frågat om hon inte kunde höra av sig igen. Hahaha.

    Skämt åsido, visst kunde detta vara en bra intrig för en deckare. Säg att flickan(psykopaten) i förväg lagt upp en falsk identitet på Facebook, skrivit falska meddelanden på nätet och i själva verket är en man och mördar unga män. Hm, kanske ingen dum idé!

Kommentarer är stängda.