Dömd på förhand

Tove Klackenberg. Det här är den första bok jag läser av Klackenberg och som jag förstått det är bokens huvudperson, Monika Larsson, som kommer som ung tingsnotarie till Marvikens tingsrätt, en sidokaraktär från Klackenbergs tidigare böcker. En ganska långsam (utan att vara tråkig) och skön deckare om verkligheten i en liten svensk domstol – påminner mig mycket om en allvarligare variant av bloggen Tingsnotaien från obyggden som jag följde för några år sedan (en ny blogg har dessutom dykt upp såg jag nu, men jag har inte hunnit kika på den ännu).

Klackenberg ska dessutom ha en eloge för att hon vågat skriva en deckare som inte är en tegelsten: Boken är 239 sidor lång och inte en enda av dessa känns onödig (till skillnad från många av hennes kollegers).

Läs Mis intryck av samma bok här…

2 svar på ”Dömd på förhand

  1. Tack för tipset! Jag läste och recenserade hennes första deckare, Påtaglig risk att skada, och placerade boken någonstans i mitten – den stack inte ut som varesig riktigt bra eller usel. Sedan tappade jag bort författaren. Men jag har läst mycket positivt om hennes böcker och har blivit lite sugen igen. Jag håller för övrigt med om att omfånget i deckare ofta är alltför stort.

  2. Ja, tjocka böcker är ju underbara när det är en fängslande historia som man inte kan lägga ifrån sig, men när det känns som om författaren får betalt per sida och därför drar ut på historien i evinnerlighet bli jag tokig..

    Dömd på förhand är en bra mittemellan-deckare skulle jag säga.. 🙂

Kommentarer är stängda.